Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnus Eriksson myndig konung, 1332-1355
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– 10) Alla godsegare i de afträdda landskapen skola,
å ömse sidor, njuta sina rättigheter oqvalda, och
de personer, som derpå gjort inkräktningar, skola
bestraffas och förvisas. – 11) Alla fångar å ömse
sidor frigifvas, samt all ovänskap upphöra, m. m.
Men vi veta, att grefve Johan ej var den ende
pantinnehafvaren. Innan alla dessa pantinnehafvare
blefvo godtgjorda, och sedan Köpenhamns stad och
slott blifvit inlöst – lösesumman för denna gick
till 7000 mark silfver – steg hela lösesumman för
denna landvinning i söder till 70,000 marker silfver.
Underhandlingarna, hvarigenom de holsteinske
grefvarnes panträtt till Skåne, Halland, Bleking,
Lister och Hven öfvergick på konung Magnus, afslötos
i Helsingborg på hösten samma år eller den 4 November
1332.
Följande året, frampå sommaren, red konung Magnus in
i Skåne.
På gränsen möttes han af utsända från Skåne, hvilka
helsade honom på landets vägnar. Åtföljd af dessa,
fortsatte konungen tåget till Lund, hvarunder all
möjlig hedersbevisning kom honom till del. I Lund voro
de förnämste från hela Skåne samlade till konungens
emottagande och till allmänt ting.
Här blef Magnus Eriksson korad till konung öfver
Skåne, man svor honom tro och huldhetsed, och det
blef högtidligen förklaradt, att Skåne skulle för
evärdeliga tider vara förenadt med Sveriges rike. Och
efter den tiden kallade sig Magnus: »Sveriges, Norges
och Skånes konung».
När han då var i Lund, kommo en dag – det var den
12 Juli – erkebiskop Carl jemte en stor skara af
de förnämsta herrarna i Skåne inför konungen. I
samlingen befunno sig decanus Peter Jonsson,
erkedjeknen Knut Eriksson, riddarne Johan Offesson,
Anders Niclasson, Nils Jacobsson, Nils Hack, Kelger
Niclasson, Peter Laxman samt väpnarna Saxe Petersson,
Peter Thorbjörnsson, Jacob Petersson af Trutelsö
(Trötsö), Nils Hack af Ljungby och Jacob Jonsson.
De infunno sig för att göra förbön för marsken
Ludvig Albrektssons enka, att hon måtte erhålla
de 8,000 marker silfver, hvarpå hon å sin mans
vägnar hade rättighet enligt de danska konungarnes
förskrifningar. Konungen tog med nåd och välvilja
emot herrarna. »Jag vill ej» – sade han, när de
framfört sitt ärende – »för hela Skånes land, att
Ludvig Albrektssons enka skulle lida minsta orätt!»
Hon fick också, sedan konungen lemnat Skåne,
försäkran om betalning på det sätt, att hon skulle
vissa terminer få lyfta på myntet i Lund 2000 mark
skånska, och för det öfriga få Bleking och Lister
i pant tillika med fisket i Mörrums å, dock med
vilkor att hvad hon af landtrantorna uppbar skulle
afskrifvas på hufvudstolen.
Ungefår samtidigt med dessa tilldragelser i Skåne kom
den olycklige konung Christofer, beledsagad af sin
son Otto och ett ringa följe, till Laaland, der han
red in i Saxköping. Här tog han in i ett stenhus,
som tillhörde Peter Hvitfeldt. Tvänne adelsmän
Henrik Brayde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
