- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
621

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åtskilliga tilldragelser inom riket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att hvilken mö som gångar till giftermål utan faders
ja, hafver förverkat fäderne och möderne sitt. För
det fjerde att öfvermaga jord, som var såld under
egarens omyndiga år, kunde åtalas inom tre år,
sedan egaren kommit till myndiga år, och skulle då
lösas. För det femte, att diken skulle upptagas,
der så tarfvades. För det sjette, att gården följer
jorden åt, ehvad kyrka eller herre får den. För det
sjunde, att qvinna skulle gälda alla sina brott såsom
mannen, synnerligast de å lif gå. För det åttonde
skulle lagmannen uppbära alla sakören för björnar och
vargar och för alla brott som begingos af legohjon,
dock målsegandens rätt oförkränkt.

I afseende på denna stadga, och särskildt hvad som
rörer de adliga friheterna, är det klart, att genom
dem kronans intägter skulle ännu mera förminskas,
i mån som herrarne köpte under sig nya jordegendomar
till hvad de egde förut. Helt visst skedde icke
här i Skara sådana medgifvanden från konungens
sida med hans goda vilja, men vi veta intet om,
huru underhandlingarna bedrefvos, och huru konungen
förmåddes att gå in derpå.

Sedan konungen återkommit till Stockholm, fick
han snart kännedom om ett bland de många sätten
att förminska kronans inkomster och utfärdade ett
bref deremot. Det gälde Upsala, der flera borgare
sökte undandraga sig skatt till kronan, »emedan de
bodde på riddares, väpnares eller presterskapets
inköpta jord», och det oaktadt fortfarande åtnjöto
borgerliga rättigheter. Oskicket fortfor dock allt
framgent. Vi hafva i behåll en afskrift[1] af detta
kungabref, infördt i den svenska diplomsamlingen,
som afskrifvaren börjar så: »Veten värdug herra och
nådug, att denna utskrift af thy brefveno är, som
konung Magnus oss edrom fattigom borgarom gifvit hade
i sinom lifs tima, på dem der byggde och bodde med
dem i stadenom och ej ville honom skattskyldiga vara,
utan skuto sig till frälse under riddare, knåpa och
klerka. I samma måttona göres det storlika nu. Utan
att eder nåd detta bättrar, förutse vi, det I fån här
en öde stad, förty här bygga många de som njuta vilja,
och få de som något vilja skjuta och till eder skatt
hjelpa, att han väl och redeliga ut kommer.»

*



Från Skara hade konungen dragit vidare norrut. I
Februari var han åter i Stockholm. Der samlades frampå
våren åter en mängd store, och konungen utfärdade
i deras närvaro och med deras begifvande tvänne
vigtiga dokument, som ej här få förbigås. Det ena
var ett gåfvobref, det ancjra en tjenstefullmakt.

Konungen skänkte genom ett öppet bref af den 9 April
åt Nils Ambjörnsson till evärdelig besittning Pite elf
och dess tillhörande område, hvilket under konungens
minderårighet erkebiskop Olof


[1]
Afskriften är utan namn och datum, men man ser af
innehållet att den blifvit gjord under någon af de
följande regeringarna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0625.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free