- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
624

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åtskilliga tilldragelser inom riket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

deras hästar[1].
De skulle låna hus, stuga och
sofherberge åt den, som derom bad med god vilja,
och stallrum i uthusen, dock så att icke den egna
fänaden utskötes. Bonde som bröt häremot skulle bota
tre marker till treskiftes mellan konungen, häradet
och den resande.»

»Den som tager något, om ock blott till en hönas
värde, från prest eller bonde, eller emot deras
vilja och dessa konungens stadgar gästade hos dem,
skulle straffas till lifvet med svärd, vare sig hög
eller låg.»

Tillgrepp af jordagods, penningar, vatten eller
vattenverk belades med stränga straff. »Men den
som lag försmår» – heter det – »må af lagen vara
försmådder. Med lag och laga dom skall man sitt
kräfva och återfå, men icke med rån och våldsverkan.»

»Hvar som med svek tillegnar sig något af de kungliga
ingälderna är fuller konungens tjuf, och blir
det uppenbart och den brottslige lagligen dertill
förvunnen, stånde tjufsrätt.»

»Tager någon utan lof eller lega annor mans häst och
åker eller rider eller gör någon åverkan, eger bonden
(egaren) rätt, om han upphinner våldsverkaren och
lyckas gripa honom, att hänga honom odömd.» Sådan
våldsverkare var att anse som fuller tjuf och låg
ogild både för kyrka och konung.

»Kärlek och goda gerningar» – så slutade konungen
detta sitt bref – »vilja vi te alla våra undersåtar,
och vi bedja alla män gerna och särdeles dem som
öfver land farit (med storflockar), att de låta
våra undersåtar i fred, och att de icke bryta våra
stadgar, förty vi vilja ändtligen att denna vår
stadga och annan af oss och våra råd samtyckt må
hållas, att våra undersåtar må hafva fred. Undrens
ock icke öfver vår stränga, konungsliga räfst vid
sådana kränka gerningar och sedvänjor som dagligen
växa upp och ökas, mera nu än förr i våra föräldrars
dagar. Nu för Guds skuld, rättens framgång och fridens
förökelse bedja vi, förnämnde Magnus konung, eder,
våra kära biskopar, allt vårt råd, alla goda klerker
och lekmän, som rättvisa vilja älska och gömma,
att I viljen våldsgerningar och dem, som sådana
göra, för oss uppenbara och kungöra och styrka
oss att dem rätta, hvar i sin stad, efter thy som
honom möjligt är. Särskildt bedja vi och bjuda den
allmoge, som våldsgerningen öfvergått, att de kungöra
och uppenbara för oss, hvad som gjordt är, utan all
räddhåga. Sannerligen utan tvifvel vi vilja och skola
rätta efter thy som förr är sagdt.»


[1]
Följande taxa bestämdes för gästgifverierna.
Ett gildt nöt skulle säljas för 12öre
gammalt får 4 örtugar
mark fläsk eller smör 3penningar svenska
fång hö 4d:o
spann hafrekorn 2d:o

utöfver priset dera i närmast liggande köpstad; öl,
bröd och hästfoder skulle tillhandahållas enligt det
å torgdag gällande pris i närmaste köpstad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0628.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free