Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åtskilliga tilldragelser inom riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ögon, synnerligast om det inträffade vid den
stora byggnad, som konungen lät uppföra i och för
festligheterna, i närheten af hvilken folkvimlet var
störst. Orsaken härtill må vi med några ord beröra.
Dessa båda munkordnar, Dominikanernes och
Franciskanernes, voro mycket utbredda i Sverige och
mycket gynnade af både konungar och folk, stora och
små. Men Dominikanerne eller svartbröderne
– såsom de vanligen hos oss nämndes – hade sitt
förnämsta kloster i Sigtuna och hade ända till Magnus
Erikssons tid förgäfves sökt förskaffa sig fast plats
i Stockholm[1].
Den afund som i allmänhet rådde
mellan dem och gråbröderna och till följd hvaraf
de gerna undveko att hafva kloster i samma stad –
något som i vårt land också egde rum endast i
Stockholm, Lödöse, Skara och Visby – hade nu
vid detta tillfälle fått ökad näring derigenom att
erkebiskopen Peter Filipsson förbjudit konungens
kröning i gråbrödernes klosterkyrka.
Erkebiskop Peter var liksom den ett par år förut
aflidne biskopen i Vesterås, Israel Erlandsson, en
svartbroder och hade varit ordens prior i Sverige,
innan han blef erkebiskop. Hans förföljelser af
gråbröderna framkallade sedan stränga åtgärder från
påfvens sida, ehuru gråbröderne väl icke gåfvo sina
motståndare efter i bitterhet, så att till och med
skamliga uppträden skola hafva förefallit i Upsala
domkyrka under pågående gudstjenst. Först den 31
December 1339 bilades denna tvist mellan erkebiskopen
och gråbröderna på sådana vilkor, att munkarne skulle
förstöra eller aflemna den bulla de utverkat mot
erkebiskopen och några af hans kapitel, samt i vissa
kyrkor och på utsedda ställen genom sina ordensbröder
förklara erkebiskopen oskyldig till de mot honom och
vissa af hans kapitel utspridda vanhedrande rykten,
likväl sålunda att munkarne genom denna förklaring
icke skulle förnedra sig och sin orden, utan endast
urskulda erkebiskopen.
Den 20 Juli red konungen, åtföljd af sitt rikes
förnämsta herrar och fruar, ut att emottaga sina
fränder och gäster. Följande dagen egde kröningen rum,
hvarvid messan lästes af den fromme biskop Engelbert
af Dorpat, som i sitt stifts ärenden hade infunnit
sig hos konungen. Det var en heder – säger den lybske
krönikeskrifvaren – som visades biskop Engelbert från svenska
erkebiskopens och hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
