Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åtskilliga tilldragelser inom riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framstående och mäktigaste af hela skånska adeln. Till
honom öfverlemnades då också, som vi påminna oss,
Lindholms slott af Eggert Brokdorp å grefve Johans
vägnar och derom bestämdes uttryckligen i sjelfva
afträdelsebrefvet. I detta bref äro riddar Johan och
riddar Sune Jonsson de ende, som jemte erkebiskop
Carl i Lund nämnas vid sidan af konungen, och såsom
ett ytterligare bevis på mannens anseende må nämnas,
att af de 10,000 mark silfver, som konungen skulle
betala inom den 8 Mars 1333, skulle riddar Johan
erhålla 70 mark.
Någon tid derefter började dock riddar Johan visa
sig fiendtligt sinnad mot konungen. Hvilka orsakerna
dertill varit, kan numera ej afgöras, men fiendskapen
tilltog, riddaren befästade sitt slott och lade
under sig de båda häradena Bjäre och Norra Åsbo,
som tillhörde hertig Knut Porses söner.
Ifrån Norge, der konung Magnus jemte sin drottning och
hennes hofdamer för åtskilliga angelägenheters skull
vistats sedan hösten 1337, drog han vid påsktiden
det följande året landvägen till Bohus, dit han ankom
sjelfva påskdagen, och drottningen fjerdedag påsk, men
hon sjövägen från Opslo. I det bref från biskop Hakon
i Bergen till riddar Erling Vidkunsson, hvari biskopen
omförmäler detta, säger han äfven, att han fått bref
från biskop Källvärd i Hammar, och – heter det –
»efter som herr biskopen sade i sitt bref, står det
mycket illa till i Sviarike och ännu sämre i Skåne.»
Men detta uttryck i biskopens bref förklarar också
orsaken till konungens skyndsamma afresa från Norge.
Vi finna honom sedan under loppet af året färdandes
omkring i Sverige och slutligen på hösten i November
i Skåne.
Allt detta synes visa, att oron så inom Sverige som
hos konungen sjelf varit stor. Att missnöje herskade
i Sverige och af hvad anledning hafva vi ofvanför
visat. I Skåne var det utan tvifvel riddar Johan som
väckte mesta bekymret. Det finnes emellertid icke
antecknadt, att konungen detta år företog något emot
den stolte borgherren på Lindholm. Vid sitt besök
detta år i Skåne frikallade konungen främlingar
(»gäster»), som komma från andra orter med sin
köpenskap, och resande mellan Malmö och Lund samt
andra skånska städer, från tull, sedan biskop Peter
i Lund med flera trovärdiga män intygat, att sådan
tull icke af ålder brukat af dem erläggas. Likaså
frikallade konungen invånarne i Vä[1]
från erläggande
af gärd och tull i hela hans rike, samt sina åbor
derstädes från alla andra afgifter utom en mark
penningar för hvarje s. k. fjerding samt födovarors
anskaffande, när konungen personligen infunne sig i
Vä.
Men följande året 1339 kom Magnus med en stor makt
och åtföljd af många mäktiga svenska herrar dragande
nedåt Skåne, och nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
