Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tilldragelserna inom Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af dem dertill fann lämplig, med undantag af herrarna
Finn och Ivar Agmundssöner och Sigurd sjelf.
De närvarande svenske rådsherrarne gingo i borgen
för att ofvannämnda vilkor skulle å konungens sida
obrottsligen hållas och skrefvo sina namn under
brefvet.
Konungen och de nämnde rådsherrarne utfärdade äfven
samma dag ett lejdebref för Ivar Agmundsson och Sigurd
Hafthorsson, att de med ett följe af trettio man
hvardera skulle få komma till konungen, så ofta, när
och hvar de ville med honom underhandla och dagtinga,
och fritt begifva sig derifrån.
En skymt af glädje fick konungen under detta
bekymmersamma år. Drottning Blanka var i välsignadt
tillstånd. Ungefär samtidigt eller kort efter mötet
i Skara födde drottningen en son, som i dopet fick
namnet Erik efter farfadern.
Från Skara begaf sig konungen till Stockholm, der
han helsade sin drottning och sin förstfödde son,
och der rådde nu mycken glädje i konungaborgen öfver
tronarfvingens födelse[1]. Äfven konungens vänner
gladde sig deråt. Den unge Bjarne Erlingsson, som då
var hos konungen, underrättade konungens och sin vän,
den ädle biskop Hakon i Bergen, genom bref om den
lyckliga händelsen. Men Hafthorssönerne, konungens
fränder, gladde sig deremot icke år konungasonens
födelse. Deras egna förhoppningar måste ju derigenom
lida ett fullständigt nederlag.
Medan glädjen ännu var som lifligast i Stockholm på
konungens borg, ankom ett bref från påfven Benedictus
XII till konungen. Brefvet var skrifvet den 23
Januari, men innan vi meddela dess innehåll, böra vi
upplysa om anledningen till denna påfliga skrifvelse.
Sedan konungen i det närmaste hunnit godtgöra
grefve Johan af Holstein och öfriga utländska
fordringsegare i och för Skåne, skref han ett bref
till påfven, anhållande om dennes stadfästelse på
den ny förvärfvade landvinningen. »Den största och
klokaste delen» – säger han häruti – »af Skånes
prelater, prester, herrar[2], ädlingar och menige
allmoge, hade efter konung Christofers afresa hyllat
honom såsom deras rätta herre och konung, och af
medlidande med deras försvarslösa tillstånd och för
att återgifva landskapet ro och lycka och förebygga
krig, hade han utbetalt till några tyranner, som höllo
de fasta platserna besatta och grufveligen förtryckte
både lekt och lärd[3], trettiosex tusen mark rent
silfver; och då nu Skåne liksom var porten till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
