Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tilldragelserna inom Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som vi veta, drog konungen detta året nedåt Skåne och
lyckades der betvinga den mäktige och stolte riddaren
på Lindholms slott, Johan Offesson. De skånska
angelägenheterna uppehöllo konungen så länge, att han
ej kunde infinna sig till det aftalade mötet i Bohus.
Äfven underhandlingar med hertigen af Meklenburg
upptogo konungen, medan han den gången vistades i
Skåne.
Konungens syster, hertiginnan Eufemia, kom nämligen,
åtföljd af sändebud från hertigen, öfver till
Helsingborg för att underhandla om hertiginnans
hemgift. Den 18 November hade hertigens sändebud af
konungen utverkat en ny förbindelse, enligt hvilken
2000 marker rent silfver kölnisk vigt skulle utan
något hinder eller några undflykter erläggas den 26
Juli följande året. För återstoden af den summa,
som det ålåg Sverige att betala, erhöll hertigen
anvisning å alla konungens inkomster af marknaderna
i Skanör och Falsterbo, förbehållande sig konungen
endast hvad som till de der varande slottens underhåll
och bevakning under tiden var nödigt, samt att hans
fogde på stället skulle utöfva domsrätten och jemte
hertigens ombud besörja uppbörden.
Samma dag, som konungen i Helsingborg utfärdade
ofvannämnda förbindelse till sin svåger, eller den 18
November, befunno sig några af de missnöjda norska
herrarna i Tönsberg. Erling Vidkunsson och hans son
Bjarne voro der, förmodligen äfven Ivar Agmundsson
och Hafthorssönerne samt öfver hufvud taget alla som
varit på väg till det beramade mötet på Bohus.
Stämningen hos de församlade var högeligen fiendtlig
mot konungen, och de svikna förhoppningarna af
det utlofvade mötet, som icke blifvit af, lågo och
grodde i allas sinnen. Biskop Hakon i Bergen var icke
närvarande i Tönsberg, och det ser ut, som om han
blifvit betraktad såsom allt för mycket konungskt
sinnad. Biskopen säger sjelf i ett bref till Bjarne
Erlingsson, »att han icke visste, huru det skulle
af några hafva blifvit upptaget, om han med otidig
nyfikenhet hade kommit till Tönsberg, dit han ej var
kallad».
Om förhandlingarna bland de församlade känner man
för öfrigt intet mer, än hvad biskop Hakon i nyss
anförda bref skrifver till Bjarne. »Vi erforo sedan»
– säger han – »af en gemensam vän till eder och oss,
att I ären bekymrad öfver de ting som röra eder; vi
bedja eder taga Gud till hjelp och förlita eder på
honom med tålmodighet; arbeta sedan med ihärdighet och
förstånd, men ej med något förhastande eller på annat
sätt, som icke är passande, om der än skulle finnas
de, som skulle råda eder annorlunda; men vi hoppas
med Guds hjelp, att I velen handla efter vårt råd,
ty Gud kan ännu låta allt få den bästa utgång, när all
förtröstan och hängifvenhet sättes till hans makt.»
Det är vanskligt att säga, om Magnus med afsigt eller
af ofvannämnda tvingande omständigheter afhållit sig
från det bestämda mötet i Bohus. Enligt dagtingan
i Skara skulle han vara på Bohus den 15 Aug. Åtta
dagar derefter eller den 23 veta vi bestämdt att han
var der,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
