Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tilldragelserna inom Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men redan den 8 September var han åter i Skåne och
i Helsingborg. Fans verkligen hos konung Magnus
någon önskan att omintetgöra det utlofvade mötet,
hvartill då anledningen skulle hafva varit rädsla
att gifva efter något på sin konungsliga makt – så
förefaller det underligt, att han redan innan han
lemnat Skåne afsände en mycket vänlig skrifvelse
både till erkebiskopen och herr Ivar Agmundsson,
hvari han uppdrog åt den förra »att med rådet och
andra förståndiga mäns bistånd vidtaga lämpliga
åtgärder med afseende på ordnandet af åtskilliga
angelägenheter, hvilka uttryckligen finnas i brefvet
nämnda, och skulle han godkänna allt som af dem till
rikets gagn och nytta blefve gjordt.»
Vare emellertid härmed huru som helst, konungen
fortfor att företrädesvis uppehålla sig i Sverige
och att behålla det norska rikssigillet hos sig samt
synes till och med hafva haft för afsigt att välja
sitt residens så, att det liksom låg i medelpunkten
mellan Sverige, Norge och Skåne.
Sålunda stodo sakerna, då konungasonen Håkan
föddes 1340, en händelse, som synes hafva lugnat
Norrmännen, enär så väl konungasonens för dem kära
namn – han erhöll det efter sin morfader – som den
omständigheten, att han ganska snart skickades till
Norge för att der uppfostras, gaf vid handen, att
Norges rike i honom skulle få sin egen konung och
sålunda den tillfälliga och, som vi hafva sett under
för handen varande förhållanden, olämpliga föreningen,
mellan de båda rikena komma att upphöra.
Under den föregående tiden hafva vi sett Bohus vara
det ställe, hvarest så väl hertiginnan Ingeborg
som konungen sjelf för det mesta uppehållit sig,
när förhållandena fört honom åt denna kant af sina
riken. Det var naturligt, att slottet skulle vara på
ett dyrbart sätt inredt för att när som helst kunna
mottaga konungen, äfvensom att der skulle finnas allt
hvad som hörde till konungens dagliga behof så väl af
vapen som böcker, ty äfven sådana egde konung Magnus,
och andra för den tiden egendomliga föremål.
Ur en förteckning öfver det kungliga bohaget på
slottet, som uppsattes af en Magnus Niclisson och
öfverlemnades till Ingemar Ragvaldsson något af
åren 1340 eller de närmast följande[1], finna vi, att
konungen der haft bordkärl af silfver jemte knifvar
både förgylda och oförgylda, en bägare af guld med
en safir hörande till konungens flaska af guld,
ett schackspel af elfenben, borddukar och duktyg
af åtskilliga slag, lakan, handdukar, golfmattor
och sängkläder, böcker, hjelmar, harnesk, pantsar,
sköldar, ett svärd inlagdt med kristall, ett med
silfver, sadlar af olika slag, åtskilliga banér,
pelsverk och klädningsstycken, tält o. s. v.
Då vi nu efter denna tid finna konungen för det
mesta i Varberg, är det ganska sannolikt att denna
förteckning på hans lösörebo blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
