- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
648

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tilldragelserna inom Norge - Sverige och Danmark

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gjord i och för flyttning från Bohus till det senare
slottet. Orsakerna, hvarför konungen hellre skulle
vilja uppehålla sig i Varberg, ligga tydligt för
ögat. Han var der först och främst närmare Skåne
och Danmark, i hvilket rike nu märkliga händelser
föreföllo, vidare var han på Varberg icke längre
aflägsnad från Norge än från Sverige, utan att
någotdera af rikena kunde förekasta honom att det ena
tillbakasattes för det andra. Norra Halland hade han
nämligen fått i arf efter sin fader, och det var,
som vi veta af det föregående, ursprungligen ett
danskt landskap.

Sverige och Danmark.

Kung Christofer var död, och Danmarks rike var
styckadt mellan främmande herrar. Den äldste af
Christofers söner, prins eller, som han vanligen
källas, junker Otto gjorde väl ett försök att
återvinna sin faders rike. Han ingick förbund med sin
svåger, markgrefve Ludvig af Brandenburg, och bröt
in i Jutland, der allmogen genast med glädje slöt
sig till honom. Men på Tapheden, nordost om Viborg,
i Oktober 1334 afgjordes junker Ottos och Danmarks
öde för den gången. Grefve Gerdt segrade, junker
Otto blef fången och fördes till Segebergs slott,
och Danmark förblef ännu i sex år i samma olyckliga
ställning som förut. »Der herskade grafvens, men
icke fredens stillhet i de danska länderna» – säger
en dansk historieskrifvare.

Väl helsades Christofers yngre son, den unge Valdemar,
af några hertigar och grefvar i norra Tyskland som
konung, men det är skilnad på att kallas konung och
att vara det. Grefve Gerdt var landets herre och
brydde sig föga om att han blott kallades grefve af
Holstein, och dervid blef det.

Men det skulle dock en gång dagas i Danmark. I sjelfva
morgongryningen till denna dag ser Danmark ännu med
hänryckning dragen af en riddersman, af Nils Ebbesson
till Norreriis.

Nils Ebbessons namn och hans lof gick öfver hela
Norden, och våra fäder hafva besjungit hans bragd –
hvarför skulle då ej vi lära känna den?

Grefve Gerdt innehade, som vi veta, norra Jutland
såsom pantelän, d. v. s. såsom pant för sina gjorda
utgifter. Detta sitt pantelän utbytte han mot
södra Jutland eller Sleswig, som innehades af hertig
Valdemar. De stora fördelar, som den skallige grefven
häraf vann, då han fick sina besittningar samlade
till ett helt, ligga för öppen dager. Hertig Valdemar
ville ej gerna gå in på bytet, men vågade ej motsätta
sig den mäktige grefven. De jutske bönderne tyckte ej
heller om det gjorda bytet, men nu var måttet rågadt,
och de vågade säga nej till denna egenmäktiga handling
af sina hatade förtryckare.

Bönderne och den lägre adeln reste sig och började
belägra grefvens slott. Må hända hade den skallige
grefven med flit framkallat detta uppror för att få
ett tillfälle att i grund krossa de sega

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0652.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free