- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
651

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverige och Danmark

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Nils slå på trumman. Nu strömmade Tyskarne till från alla håll,
och der blef en häftig strid, men det lyckades dock riddaren och
hans män att slå sig igenom och spränga fram till bron. Då rann
dagen upp.

Fåret bräker, gåsen kacklar och hanen gol på Hald.

– – – – – – – – – – – – – –- – –

Nils Ebbesson kom till Randers bro,
der vankades huggen så god,
då fann han der den unge Sven Tröst,
som före striden orlof tog.

Nils Ebbesson red öfver Randers bro,
der Holster efter honom hasta,
det var då den unga Sven Tröst,
han månd’ bron efter honom uppkasta.

Tack hafve Nils Ebbessons systerson,
han var sin morbroder tro,
han kastade i fjärden de tiljor så brådt,
de Holster funno ingen bro.


Så var grefve Gerdt fallen och Danmark kunde andas
igen. Nils Ebbessons dristiga dåd omtalades öfver
allt, och riddaren sjelf blef folkets käraste man,
dess befriare som uppoffrat sig för folkets frihet
och rätt. Folkvisan slutar med ett rörande bevis på
denna det fattiga folkets kärlek för sin hjelte. En
fattig qvinna delade sitt sista brödstycke med den
trötte och hungrande riddaren, så snart hon fick höra,
att han dödat den hatade skallige grefven. Med dessa
ord slutar visan:

»Gud bevare din själ, Nils Ebbesson,
du var en dannerhjelte god!
och du tog bot för ditt fädernesland
i de främmande gästers blod.

Christ signe också hvar god danneman,
som både med mun och hand,
med allvar och mod, med flit och tro
väl tjenar sitt fädernesland.


Efter grefve Gerhards död betogos Holsteinarne af
skräck, liksom hos Danskarne tändes nytt mod och hopp
och förtröstan om landets slutliga räddning. Nils
Ebbesson fortsatte kriget mot den skallige grefvens
söner Nikolaus, eller förkortadt Klaus, och Henrik,
eller Jern-Henrik, som den senare kallades, en tapper
och krigiskt sinnad furste.

Emellertid samlade sig i Spandau[1] i då varande
markgrefskapet Brandenburg hertig Valdemar af
Sleswig, grefve Johan den milde[2] och flere nordtyska
furstar, hvilka öfverlade med den unge Valdemar,
som då, enligt hvad vi veta, uppehöll sig hos sin
svåger, markgrefven af Brandenburg, om den danska
kronan. Dessa underhandlingar fortsattes sedan i Maj
1340 med grefve Gerdts söner i Lybeck, och


[1] Vester om Berlin
vid Potsdamersjön.
[2] Slägttaflan
å följande sida upplyser
slägtförhållandena mellan de för dessa tider
så mäktiga grefvarne af Holstein och de nordiska
konungahusen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0655.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free