Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen / 652 (1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverige och Danmark

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

enligt dem skulle Valdemar blifva konung i Danmark,
hans broder, junker Otto, som ännu satt i tornet på
Segebergs slott, skulle försättas i frihet, mot vilkor
att han uppgaf alla fordringar på arfföljden, samt
att Valdemar skulle äkta Hedvig, hertig Valdemars
syster. Med henne erhöll han en penningsumma i
hemgift, äfvensom några härad i norra Jutland. Allt
hvad som skett skulle å ömse sidor glömmas och
tillgifvas, och derpå svor man vid »de heligas ben».

Enligt denna öfverenskommelse firade nu Valdemar sitt
bröllop med sin fränka Hedvig<footnote>Hon var af Abels
ätt.</footnonte> på Sonderburgs slott och derifrån drog
han med sin svåger till Viborgs ting, der han midsommardagen
hyllades af Jutlands adel och folk.

Men det löftet hade han gifvit furstarne, när han
underhandlade om Danmarks krona, att han icke skulle
försvara grefve Gerdts mördare. Det var klokt, men
ridderligt var det icke. Nils Ebbesson fick således
på egen hand fortsätta befrielsekriget och gjorde
det också, ty menige man tröttnade icke att samla sig
under hans banér och gå mot de hatade Tyskarne. I två
års tid kämpade han för sitt fädernesland, tills han
föll mot Jern Henrik i striden vid Skanderborg, ett
slott som han länge belägrat. Det var den 2 November
1342.

Det var en vacker, fast blodig morgonrodnad till en
ny dag i Danmark. Men Nils Ebbesson och hans bragd
är också det enda minne från dessa tider af det
danska rikets återsamlande till ett helt. Valdemar,
konungen, fick väl namnet Atterdag, emedan han till
slut verkligen lyckades sammanfoga det danska riket,
och emedan således med honom


Valdemar Seier
Adolf Barfotamunken, slog Valdemar Seier 1227, gick i kloster 1238, d. 1260,
Christofer I
Johan till Kiel, d. 1263
Mechtild
1) Abel
2) Birger Jarl
Gerhard I till Rendsburg
Birger Jarl

Erik Glipping
1) Agnes af Brandenb.
2) Johan d. 1316
Gerhard II
Ingeborg Valdemarsdtr d. 1312
Henrik I
Hedvig d. 1310
Magnus Ladulås
Erik Menved.
Christofer
Johan III den milde
Gerhard V d. store
Agnes.
Eliszbeth
Erik i Sleswig 1325
Erik Christofersson

Erik
Elis af Holst. d. 1332
Otto
Valdemar Atterdag
Adolf d. 1390 med honom slocknade denna gren.
Henrik (Jernh.) d. 1381
Nikolaus d. 1400
Elisab. förl. med Håkan Magnusson
Magnus Eriksson

Margareta drottning af Sverige, Danmark o. Norge.
Gerhard VI d. 1404
Albert
Henrik biskop i Osnabrück d. 1421
Elisabeth
Erik
Håkan

Henrik III d. 1427
Adolf VIII d. 1459
Gerhard VII d. 1433
Ingeborg abedissa i Vadstena.
Hedvig arfv. t. Sleswig o. Holstein.
Thedor Fortunatus af Oldenburg
Christian I kon. af Danmark, Sverige o. Norge.

Anm. I afseende på grefve Johan den milde finnas
skiljaktiga uppgifter. Vi hafva följt Hvitfeldts och
Hübners genealogiska uppgifter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>