Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den inre styrelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
värja), båge, kolfvar, spjut, svärd eller bredyxa,
endast en matknif; men mästermännerne skulle få bära
svärd, sköld, jernhatt och vapenhandskar. Skulle
på berget några oroligheter uppstå, hvarutaf detsamma
kunde taga skada, då skulle fogden bland mästermannen
utse dem, som på ofvannämnda sätt fullt väpnade egde
att afstyra ofoget. Ingen annan förman fick tagas än
den som konungen hade tillsatt, och de som gjorde
sig skyldiga till slikt skulle fångas och sättas i
fogdehäktet till den dag, då konungen sjelf eller
någon annan å hans vägnar kunde »rätta öfver dylika
män».
Tvänne torgdagar bestämdes i veckan, nämligen Onsdagen
och Lördagen, och på dessa dagar kunde en hvar fritt
utan tull föra sina varor till torget och der försälja
dem. Kläden skulle dervid icke få säljas annat än i
hela och halfva stycken, korn till det minsta i hela
tunnor eller läster, salt i hela pund eller halfva,
humla sammaledes, smör och fläsk i hela skeppund
eller halfva. Men mästermannen egde rätt att genom
sina svenner fritt (»frälselikä») göra uppköp i alla
köpstäder af det som kunde tjena till bergets nytta
och gagn.
Hvarje morgon, då den bestämda timmen var inne,
drogo grufarbetarne och bergshuggarne till grufvan
och började sitt arbete, hvilket fortgick hela dagen
med undantag endast af måltidstimmarna och vissa
hvilostunder. Grufarbetarne hade likaledes sin kost
och lön på det noggrannaste bestämd.
Den som gjorde något underslef vid kopparsmältningen
och sålde förfalskad vara, förlorade varan och
pliktade 40 marker. Afhände någon den andra kol,
sten eller ved till mindre värde än en half mark,
skulle han löpa gatulopp eller bota 3 marker; var
det mera, skulle han stånda tjufsrätt.
Vi se sålunda här ett bergsbruk genom lag ordnadt
redan före konung Magnus Erikssons tid. Så väl
begynnelsen af här ofvan anförda bref, hvarur vi tagit
beskrifningen om Falu grufva, talar derom som ock
andra omständigheter. Biskop Peter i Vesterås egde
en åttondedel i Kopparberget eller Tiskasjöberg,
såsom det kallas i hans bref, i Thorsångs socken,
hvilken åttondedel han genom bref af den 16 Juni 1288
öfverlemnar åt sin frände Nils Christinaesson i utbyte
mot Fröslunda och Haslubäck. Konung Birger och hans
bröder egde arfsdelar i Kopparberget, och vi påminna
oss att på mötet i Helsingborg 1310, då det beslöts
att hertigarne skulle hafva två tredjedelar af riket,
var konung Birgers ärftliga andel i Kopparberget
bland de arfvegods som förbehöllos honom. Greger
Månsson och hans husfru Birgitta Brynjolfsdotter
gifva år 1327 den 9 Januari för sig och sina förfäder
i själagåfva ett skeppund koppar att framgent
årligen utgå till predikarebröderna i Upsala af
deras lott i Kopparberget. En borgare från Vesterås,
Eberard från Kopparberget, var närvarande 1333 och
bevittnade det qvitto, som påfliga notarien Jakob
de Eusebio utfärdade öfver pengar från Linköpings
stift. Bergsmannen Bengt Ingason får sig år 1331
lagligen tiltdömda af lagmannen i Dalarne Greger
Månsson de gods,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
