Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den inre styrelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på landskapstinget. Men det hade gått en lång tid
sedan dess, konungamakten var en helt annan numera,
och lagmännen sjelfva sutto omkring konungen i
rådet. Också finna vi redan i medeltidens början –
under Magnus Ladulås – den åsigt göra sig gällande,
att domaremakten utgår från konungen. Under Birger
Magnusson, i den omarbetade Uplandslagen säges
det uttryckligen, att det icke är menigheterna,
utan konungen som sätter domaren dom i händer. Detta
blir nu i landslagen obestridd lag. Vid lagmansval
tillgick enligt denna på följande sätt: biskopen
kungjorde 8 veckor förut, att valet skulle ske
och bestämde dagen. Då infunno sig å tinget
biskopen med två klerker och hvarje bofast man i
lagmansdömet. Derpå utvalde allmogen 6 hofmän och
6 bönder, hvilka tillsammans med klerkerna uppsatte
på förslag 3 inom lagsagan boende män. Af dessa tre
tog konungen den, som Gud honom i hågen gaf och han
förstod vara för allmogen nyttigast.
Derefter följa stadgarna rörande den enskilda rätten,
med större insigter ordnade och bragta mera i system,
än hvad som är fallet med landskapslagarna.
Någon kyrkobalk finnes icke i denna landslag. Orsaken
dertill var en protest, som inlemnades mot densamma
af presterna. Anledningen åter till motståndet från
presternes sida är icke så viss.
På det nämnda herremötet i Örebro infunno sig fem
kaniker (från Upsala, Linköping, Strengnäs, Vesterås
och Vexiö) samt förklarade å sina biskopars och
kapitels vägnar inför de trenne lagmännen, att de
protesterade mot den nya lagen, väl icke mot den i
sin helhet, men mot den inskränkning i rättigheter
för kyrkan, som den troddes medföra. De förbehöllo
för kyrkan och dess presterskap alla de fri- och
rättigheter, som blifvit dem förunnade och för dem
stadfästade af påfvar, konungar och furstar, genom
den kanoniska rätten och kyrkomötens beslut, samt
fordrade, att allt som i den nya lagen stode i strid
dermed skulle underkastas biskoparnes undersökning
och ompröfning.
Vi se här uppföras å nyo samma skådespel, som
då Södermanlandslagen omarbetades. Der anmärkes
uttryckligen, att presterne ej kunde komma öfverens
med lekmännen om gåfvor och testamenten till
kyrkan. Om nu samma anledning föranledde protesten,
veta vi ej med visshet, men en omständighet som
uraktläts så väl nu, som då Södermanlandslagen
omarbetades, nämligen att tillkalla äfven prester
i och för utarbetandet, kunde väl gifva anledning
till farhågor hos de andliga fäderna. Vare emellertid
härmed huru som helst, presterne läto ej tala vid sig,
utan den nya lagen måste blifva utan kyrkobalk. I
stället följdes, hvad sådana mål beträffade, de gamla
i landskapslagarna befintliga kyrkobalkarna.
Emellertid kunde icke, då presterne afgifvit sin
protest, konungen stadfästa den nya lagen. Men den
blef kungjord och påbuden eller, som det hette, lyst
att gälla i verldsliga mål, och den var äfven gällande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
