- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
667

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den inre styrelsen - Sanct Birgitta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samma innehåll öfverallt, och om en ny rätt stadgades,
skulle den införas alldeles lika lydande i båda
lagböckerna.

Redan år 1344 hade konung Magnus förordnat, att inom
hvarje lagsaga 12 män skulle väljas af konungen och
landskapsmännen, för att vid alla mål som kunde
förekomma inom lagsagans härad söka utleta och
uppenbara sanningen. De skulle svärja och med ed
å helgedomar konungen lofva att samvetsgrant skipa
lag öfver dem som bröto mot konungslig rätt och mot
de stadgar, som konungen utfärdat till skyddande af
allmogens frid. Den som fäldes af dessa 12 eller af 7
bland dem, skulle vara fäld under konungens räfst med
hand och hals eftersom brottet var till, och den som
de friade, han skulle vara värjd för konungens dom.

Denna nämnd, som kallades konungsnämnd, skulle
sammanträda minst två gånger om året, men egde sjelf
att bestämma tid och ställe för sammankomsten. När
denna sammankommit, skulle den, efter att hafva
fullgjort sitt åliggande, genom hemliga bud på det
skyndsammaste för konungen eller dem, som hans dom
hade, uppgifva alla dem som fäldes. All skada och all
fara, hvari dessa män kunde komma, lofvade konungen
så upptaga, som om det händt honom sjelf. »Emedan»
– heter det – »de oss sjelfva styrka och hjelpa att
näpsa och straffa onda gerningar», var konungen så
mycket mer färdig att taga dem i sitt beskydd.

Konungen gjorde denna förordning – säger han – emedan
han lofvat att styrka rättvisa och sanning och frälsa
sin allmoge för vrångvisa män, och emedan han icke
alltid sjelf kunde vara närvarande för att döma
konungsdom. Förordningen skedde med råd och bifall
af riksens råd, och särskilda bref derom utgingo till
landskapen.

När sedan landslagen utarbetades, ingick deruti
stadgandet om denna tolfmannanämnd vid konungens
räfste- eller landsting.

Sanct Birgitta.

När man färdas vägen fram öster ut från Upsala till Norrtälje,
kommer man ungefär 1 mil vester om den sistnämnda staden förbi
en liten insjö vid namn Björken, hvilken i riktning från vester till öster
delar Skäderöds (Skäderyds) socken i tvänne hälfter. Nära östra ändan
af sjön, norr om landsvägen ligger Finsta sätesgård, ett gammalt Brahe-
och Vasagods. Vid denna tid egdes det af Israel Birgersson (Brahe),
son till Tiundalandslagmannen Birger Pedersson och liksom denne
lagman öfver samma landskap eller Upland, sedan numera de tre gamla
folklanden blifvit sammanslagna till ett lagmansdöme.

Här på Finsta gård föddes S:t Birgitta år 1304. Då lefde, som vi minnas,
gamle riksmarsken Thorkel Knutsson, och just det nämnda
året om våren var det lysande gästabudet på marskens gård Aranäs,
der konung Birger och hans bröder svängde om i dansen med den
unga sköna grefvinnan, marskens husfru, och alla tärnor små. Men
det var också här på detta Aranäs efter gästabudets slut, som första

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0671.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free