Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sanct Birgitta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ryktet om Birgittas helighet gick fore henne, och så väl under vägen
som i Rom mottogs hon med allmän vördnad. Bland andra underverk,
som Birgitta här utförde, skall hon äfven hafva uppväckt från de döda
en son till en förnäm Romare och derför i belöning erhållit ett hus,
der hon sedan bodde och efter henne många Svenskar. Medan hon
här uppehöll sig, ankom till henne hennes dotter Katarina.
Hon var gift med en riddare Eggert eller Eichardt von Kyrnen,
en af de många utländingar, som inkommit i riket sedan Magnus
Ladulås’ tid. Men hon hade helt och hållet sin moders sinnelag och
åsigter om ett gudeligt lif och öfvertalade sjelfva bröllopsnatten sin
man, att de skulle lefva så kyskt, att de icke ens skulle kalla
hvarandra för man och hustru, utan för bror och syster. De kommo äfven
öfverens om att ligga på golfvet med endast ett täcke öfver sig i stället
för den med guld och pell prydda sängen, och »ju mera frost och köld
skärpte till utantill» - säger legendskrifvaren - »desto mer upptände
och hetgjorde dem Guds kärlek innantill».
Fru Katarina sökte äfven i samma riktning verka på andra än
hennes man. Så vände hon sig med förmaningar och öfvertalningar
till sin svägerska, Carl Ulfssons fru. En gång hade de båda fruarna
varit tillsammans i Jungfru Marias kor i Kalmar, och då hade en munk
sagt till dem, det den heliga jungfruns bild sett med välbehag på fru
Katarina, men med vrede på hennes svägerska, emedan hon icke följde
de fromma förmaningarna om att afkläda sig all flygtighet. Och detta
skrämde den unga frun och åstadkom en märkbar förändring hos henne.
Herr Carl var emellertid icke så lättrogen som hans husfru och såg med
stort misshag, huru hon bortlade sina prydnader den ena efter den
andra, samt bad sin syster i stickande ordalag »att hon icke skulle
tubba hans hustru att blifva till folks åtlöje, som hon nu sjelf hade gjort
sig till».
Emellertid hade fru Birgitta farit till Rom och sedan dess uppstod
hos hennes dotter en så brinnande längtan och åtrå att äfven
resa ut, att herr Eggert till slut måste lemna sitt samtycke, ehuru
ogerna. Men herr Carl var mindre medgörlig. Han skref ett skarpt
bref till sin svåger och sporde, »huru han kunde vilja låta fru
Katarina på det sättet stryka verlden omkring», samt slutade sitt bref med
stränga hotelser, om svågern icke hindrade det. Herr Eggert var icke
hemma, när brefvet kom, utan fru Katarina öppnade det sjelf. Den
sköna kinden blef blek både af sorg och harm, och tårarne strömmade
ur hennes ögon. Men hon skyndade att skrifva till sin morbror, den
ädle lagman Israel i Upland, och han lugnade henne och hennes man
med den försäkran, att hon kunde fara fort i sitt goda uppsåt och att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
