Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sanct Birgitta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mången ung riddares hjerta i drottningens hof tändes af älskogsbrand
vid åsynen af den unga sköna Katarina med sitt ljusa blida madonnaansigte,
och att i mången hoftärnas kind blef purpurröd, när den ståtlige
riddar Carl trädde fram för tronen att helsa drottningen. På ingen
gjorde dock hans manliga skönhet ett sådant intryck som på drottningen
sjelf, och riddaren tyckte också, när hans blick stannade på drottningen,
att han aldrig sett en skönare qvinna.
När nu, såsom riddarsed var der i landet, brodern kysste drottningens
klädningsfåll, steg herr Carl dristeligen fram, tog den sköna
drottningen i famn och kysste henne på munnen. Der blef då en
allmän förvåning i salen öfver den främmande riddarens djerfhet, men
drottningen fattade så mycket tycke för herr Carls frimodiga väsende
och ridderliga skick, att hon önskade gifta sig med honom. Fru
Birgitta betraktade allt detta såsom ett verk af den lede fienden och bad
i brinnande böner till Gud och helgonen om ändring i detta anslag.
Hon blef också bönhörd, ty innan afresan från Neapel insjuknade herr
Carl och dog 1372. Drottningen lät anställa en kunglig begrafning
och sörjde mycket sin sköna riddare, men Birgitta tackade Gud för
hans nåd.
Med rekommendationsbref till konungen af Syrien från drottning
Johanna steg Birgitta med sin dotter och son och sitt öfriga sällskap
ombord i Neapel den 9 April och kommo efter tre veckors segling till
staden Famagusta på Cypern. Härifrån fortsattes resan till det heliga
landet, der Birgitta under sina vandringar fram och åter fick med egna
ögon se, hvad hon läst om och längtat efter allt sedan sin barndom,
Bethlehem, Jerusalem, Golgata, Kristi graf och alla heliga orter. På
Kristi graf knäböjde hon med sina barn, och sedan hon bedit, hängde
hon sjelf till åminnelse af den heliga stunden riddarsvärdet om sonen.
Redan på återvägen insjuknade Birgitta, och sedan hon anländt
till Rom i S:t Laurentii kloster, dog hon der om hösten 1373, 70 år
gammal. Sedan hon var död, ville både fattig och rik hemta hugsvalelse
vid hennes likbår, och trängseln var så stor, att man icke förr
än på tredje dagen kunde tillreda hennes begrafning. Efter fem veckor
var liket så förmultnadt, att benen lågo bara i kistan. Nunnorna i
klostret erhöllo högra armbenen såsom en dyrbar relik. De öfriga
benen förde Birger och Katarina med sig hem till Sverige. Liktåget
gick landvägen till Danzig, der Katarina strängt bestraffade
korsriddarnes flärdfulla lefnad. Från Danzig fördes liket sjövägen till
Söderköping. Här ringdes i alla klockor och orgelmusik hördes från alla
kyrkor, och mycket folk hade strömmat till att se det högtidliga
liktåget. På vägen från Söderköping till Linköping ökades de andäktiga
menniskoskarorna, i mån som tåget framskred.
På Linköpings biskopsstol satt då biskop Nils, en systerson till
erkebiskop Peter och befryndad med rikets store. Det var en lärd
man och af mycket anseende, rätt en biskop af det gamla storartade
slaget, som höfdes Linköpings biskopsstol efter de senaste händelserna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
