Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sanct Birgitta - Krig med konung Valdemar och Hansestäderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aldrig sett en sådan myckenhet folk samlad
från alla tre rikena, ej heller en sådan ståt som
vid detta tillfälle.
Krig med konung Valdemar och Hansestäderna.
Det listiga leendet, som spelade på konung Valdemars
läppar, när han skildes från konung Magnus i
Helsingborg i Januari 1341, visade sig ganska snart
i handling, och i sina bemödanden att undergräfva
sin mäktige granne understöddes han troget af
hansestäderna, och det af helt naturliga skäl. Ty
var någon farlig för deras handelsfriheter, och var
det någon, som kunde befria de nordiska rikena från
det handelstvång, hvari de råkat under dessa städer,
så var det konungen af Sverige och Norge, han, hvars
välde sträckte sig från Newa till Nordsjön.
Det dröjde icke så särdeles länge, förr än Valdemar
klagade, att sjöröfvare, som oroade de danska
farvattnen, fingo hafva sitt tillhåll i Kalundborg
på Seland, ett slott som då innehades af hertiginnan
Ingeborg; och utan vidare omständigheter började
han belägra Kalundborg från landsidan, medan en
hanseatisk flotta lade sig utanför åt sjösidan. Det
säges till och med att erkebiskop Peter i Lund skall
hafva skickat Valdemar 10 skepp.
Medan nu den hanseatiska flottan såsom Valdemars
bundsförvandt som bäst låg för Kalundborg, kommo
sändebud från Lybeck till konung Magnus. Sändebuden
träffade konungen, då han om våren uppehöll sig i
Stockholm, och der framförde de sitt ärende, som
egentligen icke gick ut på något annat än att klaga
öfver tullen i Norge. Konungen gaf dem ett ganska
allvarsamt svar, hvarmed de fingo draga sina färde,
medan han vid midsommarstiden gaf den nederländska
staden Campens borgare stora privilegier.
På Kalundborg försvarade sig emellertid besättningen
med mannamod, och från Fyen kom Jernhenrik
till undsättning samt anföll Valdemar med sådant
eftertryck, att han måste upphäfva belägringen. Då
slöts under den gamle grefve Johans bemedling ett
stillestånd, men härvid visade sig dock grefve Johan
så uppenbart taga Valdemars och Lybecks parti, att
grefve Henrik tog sin tillflykt till sin frände konung
Magnus och anhöll om hans hjelp. Vintern gick förbi
utan några krigsrörelser. Konung Magnus tillbragte
julen i Kalmar, och hans moder hertiginnan Ingeborg
begaf sig till Falkenberg, må hända i afsigt att
anmoda Sigvid Ribbing om hjelp, äfvensom for att
indrifva gamla fordringar från sina gods.
Om vintern i Februari 1342 drog Magnus uppåt
Östergötland och hade med rådet ett möte i Skeninge.
Hansestäderna klagade hos tyske kejsaren öfver allt
det onda de ledo från holsteinska grefvarnes sida och
erhöllo till undsättning 300 ryttare under anförande
af riddar Fredrik v. Lochen, som tillika var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
