Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krig med Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de stackars Karelare och Ingrare, som Magnus tvungit
taga dopet. De upphängdes i träden, eller blefvo
sönderslitna af vilda hundar eller pinades till döds
på något annat sätt.
Anfallet mot Pleskow blef äfven lyckligt
tillbakaslaget och Ryssarne gjorde ett härjningståg
norrifrån ända till Halogaland i Norge.
Konungen, som i November var återkommen till
Sverige och synes hafva tillbragt julen i
Upland, begaf sig derefter till Norge, och här
träffade honom tidenderna om Nöteborgs fall
och Ryssarnes grymheter. Men konungen härmades
i sitt sinne och brann af begär att hämnas.
Han har mycket blifvit klandrad för sitt återtåg,
äfven af fru Birgitta; dock är det troligt att
skulden derför låg mindre hos honom än hos herrarna,
som följde honom på tåget. »Detta skedde genom
djefvulens ingifvelser hos konungens omgifning»
– säger Birgitta sjelf i sina uppenbarelser. Från
Norge begaf sig konungen nedåt Skåne, der han
hade en sammankomst med den listige Valdemar,
och drog derefter i Maj uppåt Stockholm för att
göra förberedelser till ett hämdetåg mot Ryssarna.
Men då inträffade något, som drog ett streck öfver
både konungens och många andras beräkningar och
planer. Det var digerdöden.
Konungen kom om hösten 1349 till Lödöse,
då underrättelsen om den förfärliga
pestens ankomst mötte honom. Han vände då
i November månad om till det östra Sverige.
Denna pest, digerdöden, som den kallades hos oss
– Fransmännen kallade den den blå döden, Tyskar,
Danskar, Engelsmän den svarta döden, Norrmännen
mannadöden – var den förskräckligaste som någonsin
öfvergått menniskoslägtet. Den ansågs hafva under
ett tiotal af år varit förebådad genom de mest
ovanliga naturföreteelser, häntydande på någon stor
hvälfning i jordklotets inre. Sedan den från östra
Asien öfvergått denna verldsdel och kommit till
trakterna af Svarta hafvet, kom den derifrån med
handelsfartyg till de vesteuropeiska hamnarna och,
utbredde sig under mer eller mindre olika symptom
öfver hela Europa. Hufvudsakligen gick den öfver vår
verldsdel i en kretsgång med solen, men utgrenade
sig derunder i otaliga sidoströmmar.
År 1347 hade den kommit till södra Frankrike och
utbredde sig derifrån öfver Spanien och Italien. Från
Frankrike kom den om sommaren 1348 till England och
utbredde sig mot slutet af samma år till mellersta
Tyskland, der den rasade under året 1349 och hvarifrån
den vidare trängde fram öfver Polen. Ifrån England
kom den till Danmark med ett skepp, hvars besättning
var död, och som strandade vid Wendsyssel. Här mötte
den en annan pestström från Holstein, och spridde
sig öfver öarna, der den åter mötte en förgrening
från Skåne. Man kan döma om dess förfärliga framfart,
då den ensamt i Florens bortryckte 96,000 menniskor,
i London 100,000, och att i allmänhet 2/3 eller 3/4
af befolkningen försvann, I Avignon i södra Frankrike,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
