Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krig med Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en gång, att en Finne var sysselsatt med arbete
djupt in i tjocka skogen, och då han dervid fälde
några tallar som växt tillsammans i ett snår,
fick han; under dem se en kyrka. Det var gamla
Skagens kapell, som skall hafva blifvit bygdt i
kristendomens första tider. Kapellets väggar bestodo
af uppresta sammanfogade furuplankor, hvilkas ändar
hvilade och voro bundna ofvan och nedan i urgröpta
stockar. I taket skall hafva setat en väl arbetad
löja af silfver. Ända till våra dagar qvarstod detta
lilla kapell som ett minne från gångna tider, men år
1825 nedrefs det för den vidskepelses skull, som med
detsamma och vid den nära intill belägna offerkällan
bedrefs.
Så berättas det äfven, att i Vermland i Elfdals härad
en jägare en gång dragit ut på jagt och derunder
afskjutit sin pil på en tjäder. Pilen träffade ej,
men föll ned på en hög kulle. Jägaren skyndade att
tillvarataga sin pil, men fann då, att kullen bestod
af ett hus, hvaröfver under tidernas lopp vindfällen
fallit och mossa vuxit. Han arbetade sig igenom denna
yttre omhägnad och märkte då, att det var en kyrka,
som stod der alldeles sådan, som när menniskor sista
gången gingo derifrån, innan digerdöden kom. Kyrkan
var bygd i åttkant af groft timmer; den upptogs till
gudstjenst och kallas nu Ekeshärad.
I medlet af Juni 1350 lemnade konungen Bergen och
begaf sig sjöledes till Konghäll, hvarifrån han öfver
Lödöse fortsatte färden till Stockholm, der han var
i början af Augusti. Nu företog han sig med allvar
det genom pesten afbrutna ryska kriget.
Han skickade bud med bref till påfven med anhållan om
hjelp af tionden, emedan den stora förlusten af folk
under pesten gjorde det omöjligt för honom att med
egna krafter föra kriget, hvarjemte han båd påfven
att låta predika korset mot Ryssarna, den rätta
trons fiender, äfvensom att han skulle befalla de
tyska riddarne att bistå honom. Emellertid hade en
påflig nuntie Johan Guilaberti kommit till Sverige
för att insamla tionden härifrån, och hos denne
anhöll konungen om och erhöll verkligen ett lån. Men
sådana skall han äfven hafva erhållit från andra håll,
synnerligen af grefve Henrik.
Både danska och tyska trupper värfvades och grefve
Henrik sjelf skall hafva varit med. Bland förnämliga
Svenskar och Norrmän, som följde konungen, voro herr
Israel Birgersson och herr Bjarne Erlingsson. Någon
generalembetsman utnämndes icke nu för de löpande
regeringsärendena, utan uppdrog konungen dessa åt
herr Nils Thuresson, som då var riksdrots.
Konungen, som om hösten 1350 afseglade med flottan,
ämnade sig raka vägen till Nöteborg, men som han vid
inloppet till Neva-floden fick veta, att en rysk här
låg der, mot hvilken föga var att uträtta, vände han
sig söder ut till den östliga delen af Ingermanland
och lade in i den lilla Luga-floden, som strax öster
om Narva-floden utfaller i Finska viken. Här intog
han och besatte Koporje och Jama med flera borgar,
och många fångar gjordes. Svenskarne rådde honom –
säges det – att låta döda dessa fångar, men Tyskarne
menade, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
