Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Magnus och Rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visa sina tjenare och undersåtar, dock utan att skada
kronans rätt. Och fullkomna vi denna vår kärlek och
goda vilja dermed, att vi skola kyrkor och kloster
och deras förmän, riddare och svenner, alla klerker,
bönder och köpmän hägna och värja för all orätt,
och dem det städja och stadfästa, att hvar, på sätt
honom tillkommer, skall blifva och lefva vid rätt
och landslag.»
Emedan många under ofreden hade orättvist mist sina
gods, och konungen »nu denna gång icke gittade att
dem rätta eller afgöra, men hvarå de lidande väl
tycktes hafva rätt att klaga, hade han med sitt råd så
skipat, att i hvar lagsaga skulle två goda rättvisa
män med lagmännen pröfva och afdöma dessa mål». Domen
skulle gå i fullbordan 6 veckor efter dess afkunnande
vid 40 mark böter. Men hästar, mat eller foder, som
under fejden tagits, skulle icke komma under denna
dom, »ty att det är saklöst gjordt».
För ögonblicket var sålunda en förlikning åvägabragt
mellan konung Magnus och hans motståndare bland
herrarna, Eriks forna anhängare. Konung Magnus
färdades sedan omkring i mellersta och öfra
Sverige. Men Håkan och drottning Blanka drogo
till Norge, och der synes drottningen sedan hafva
förblifvit, må hända i följd af det ogynsamma tal
om henne som gick i Sverige och var satt i omlopp af
Eriks vänner.
Efter Håkans ankomst till Norge afrättades der
den under de föregående åren sedan 1355 så mäktiga
drotsen Orm Östensson. Det skedde 1359 eller 1360,
förmodligen vid jultiden. Man känner så föga af allt
hvad som under dessa tider tilldrog sig, att man
äfven i afseende på denne mans fall och orsakerna,
som föranledde detsamma, stannar helt och hållet på
gissningarnas område. Det synes, som om han låtit
förleda sig af sin makt och velat behålla den emot
den unge konungen. Det enda som berättas är, att han
blef satt i fångetorn »och sedermera» på konungarnes
befallning »halshuggen».
Den bitterhet och det outplånliga hat, som de
svenske herrarne hyste mot Bengt Algotsson, och som
tydligt framlyser i det nyss anförda konungens öppna
bref från Söderköping, hvari han måste utlofva att
hålla den fördrifna gunstlingen fjerran från rikets
gränser, tyckes häntyda på förutvarande förhållanden,
hvilka herrarne genom hvad medel som helst ville söka
förekomma. Tyvärr finnas inga upplysningar rörande
allt detta, blott gunstlingsskapet och hatet äro
vissa, alla biomständigheter ligga i det dunkla.
Hade gunstlingen under den förflutna tiden användt
sitt inflytande på konungens beslut och hans
regeringshandlingar och må hända dervid stött de
stolta och öfvermäktiga herrarna för hufvudet,
något som lätt kunde inträffa, om han, såsom det
påstås, var en uppkomling, en man ur hopen utan
stöd af förnäma och rika slägtförbindelser, så är
det emellertid just efter dessa regeringshandlingar
man bör bedöma rådgifvaren. Men nu hafva vi sett,
att dessa konungens beslut och hans regeringsåtgärder
voro goda och afsågo hans folks väl, synnerligast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
