Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Magnus och påfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underskrifvit, föll bördan och skulden så mycket tyngre
på de återstående och förnämligast på konungen och
drottningen. Derför hade Guilaberti med sig och
framlemnade till både konungen och drottningen hvar
sitt bref från påfven.
Till konungen skref påfven: »Om du betänkte,
käraste son, hvilka kostnader ock hvilka trångmål som
oupphörligen trycka den romerska kyrkan, din moder,
och som icke kunna vara dig obekanta, då de äro vidt
och bredt kända, tro vi förvisst och tvifla alldeles
icke på att din hängifvenhet för kyrkan skall röras
till medlidande och ditt hjerta böjas, så att du ej
allenast oförtöfvadt betalar, hvad du är skyldig,
utan att du också af dina egna medel rikligen vill
bispringa, eftersom det sonliga förhållandet har
det med sig, att man bistår sin i nöd stadda moder
och söker verksamt och kärleksfullt afhjelpa hennes
trångmål. Men då förmodligen antingen mängden af
dina egna förrättningar eller det långa afståndet
har hindrat dig att rätt öfverväga dessa trångmål och
bördor, vilja vi här i korthet beskrifva dem för din
storhet, och låta dig således veta, att vi, för att
återeröfra kyrkans landskap, af hvilka största delen
varit oss beröfvad genom några tyranners oförskämdhet,
hafva påtagit oss stora och outhärdliga bördor
och omkostnader, och att så väl härigenom som genom
förminskningen i kyrkans inkomster, föranledd till en
del genom just dessa landskaps besittningstagande af
andra, vår och kyrkans skattkammare är så uttömd,
att den är urståndsatt att vidare uthärda samma
bördor. Och derför påminna vi, bedja och förmana
din höghet enträget och bedja dig ännu enträgnare,
att du gör oss reda för de penningar, hvilka tillhöra
oss och kammaren, hvilka penningar du nu allaredan för
lång tid sedan fick låna af vår käre son Guilaberti,
dekanen i Dorpat och den apostoliska stolens nuntius,
och att du utan längre tidsutdrägt ville låta
inbetala dem till oss eller vårt folk i Flandern,
som du har lofvat, så att vi hos dig må, som vi ock
tro, finna sonlig kärlek och medlidande, och ej må
nödgas använda något annat medel; ty då vi ej kunnat
tåla något ytterligare uppskof, vilja vi eljest genom
rättens medel hålla vår kyrka skadeslös».
Till drottningen skref samme påfve – det var
Innocentius VI – i en ännu vänligare ton: »Vi hafva
hört af vår käre son Johan Guilaberti, både medan
han var i edra trakter och efter hans återkomst,
huruledes du af uppriktig och dotterlig kärlek för
oss och den romerska kyrkan, som vi efter Guds vilja
förestå, har understödt samma nuntius vid utförandet
af våra och kyrkans angelägenheter både vänligt
och kraftigt, hvarföre vi hembära din storhet vår
tack i rikt mått, tillbjuda dig med tacksamhet den
apostoliska stolens gunstbevisningar och skola, så
vidt vi kunna det med Gudi, befordra dina önskningar
med faderlig bevågenhet. Då vi eljest nu tryckas
olidligt af de hårda och häftiga trångmål, som vi i
korthet beskrifva för din berömliga man,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
