Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Magnus och påfven - Valdemar vinner Skåne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Biskop Henrik, som återsändes till Sverige, medförde
åter bref till både konungen och drottningen äfvensom
till de svenska biskoparna.
Brefvet till konungen är dateradt i Maj 1360. »Det
gör oss ondt att höra» – skrifver här påfven –
»att du genom för sen betalning ådragit dig de
apostoliska straffdomarna, och att dessa blifvit
offentligen förkunnade öfver dig, men i följd af
din kronas kungliga glans, hvarpå vi med rätta
vänskapligen göra afseende, suspendera vi genom
förenämnde Henrik våra domar till förstkommande
påsk af vår synnerliga nåd, hvilken vi ock gerna,
min son, utsträckte vidare för dig och de dina, om
icke» – och så talar påfven om sina egna väl bekanta
bördor och bekymmer. Vidare uppmanas konungen att
med det snaraste inbetala återstoden, »på det att
den apostoliska stolen må känna sig uppfordrad till
ytterligare gunstbevisningar, hvarom samt om dermed
i sammanhang stående saker förenämnde Henrik kunde
underrätta konungen med samma trovärdighet, som om
han hörde det af påfvens egen mun».
Till drottningen och biskoparna skref påfven äfven
om sina egna bekymmer och det trångmål, hvari han
befann sig, i följd hvaraf han var i allt för stor
penningeförlägenhet, något som han ogerna tillstod,
och behöfde så väl de penningar han egde att fordra
som ännu mera, hvarför han bad och förmanade, att
drottningen eller biskoparne skulle använda sina
föreställningar hos konungen och de af hans män,
hvilka hon eller de ansågo tjenligast, för att få
penningarna betalta. Och framhöll påfven derjemte,
att han med full rätt kunde kräfva dessa penningar
af drottningen och biskoparna sjelfva.
Utom konungens bannlysning fans ännu ett medel för
påfven att tilltvinga sig sina penningar. Det bestod
i att belägga hela riket med interdikt och äfven
detta medel var påfven Innocentius VI färdig att
använda. Han skref till biskop Henrik: »Då vi i en
af de vigtigaste angelägenheter visat fullkomligt
förtroende till dig, bemyndiga vi dig härmed på de
grunder, som vi muntligen hafva förklarat för dig, att
belägga rikena med interdikt och lösa dem derifrån,
när det synes dig ändamålsenligt, något som vi lemna
åt ditt eget samvete att afgöra»,
Sålunda se vi bannlysningen åter upphäfd för en
tid eller till påsken 1361. Men Biskop Henrik kom
ej tillbaka till Sverige förr än 1362, och sedermera
gjordes afbetalningar, tills slutligen den apostoliska
kammaren ansåg återstoden vara omöjlig att indrifva
och derigenom nödgades lemna denna fordran utan
afseende.
Sådant är emellertid förhållandet med konungens
bannlysning och hans förgripelser »mot kyrkans frihet»
och påfvens pengar, hvarom skreks så mycket af hans
samtid.
Valdemar vinner Skåne.
Det var med harm i hjertat och med beslut att snart
komma åter, som Valdemar drog sitt folk tillbaka ur
Skåne, när konung Erik kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
