Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Valdemar vinner Skåne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om Tisdagen den 7 Juli kom Valdemar till
Köpenhamn och hade sändebuden till bords hos sig
om Torsdagen. Följande dagen hade borgmästarne ett
särskildt möte i minoriterklostret, der de öfverlade
om sina angelägenheter. På eftermiddagen inträdde
då till de försann lade ett bud från konungen med
helsning, »att kungen ridit på jagt, men lofvat
vara tillbaka till Lördagen vid middagstiden.»
Borgmästarne fortsatte sina öfverläggningar till sent
på qvällen. När det började mörkna, inträdde till
dem ett nytt bud från kungen, som bad dem oförtöfvadt
följa honom till Helsingör.
Det var Fredagen den 10 Juli, som Helsingborg började
belägras. Vi veta icke, om Valdemar må hända sjelf lät
sätta sig öfver sundet och der utgaf sina befallningar
härom, men det är tydligt, att »hans jagt» icke var
någon annan än den, der »hans käre broder Magnus»
var villebrådet, och att hans helsning till sändebuden
om Fredagseftermiddagen icke var annat än ett af hans
vanliga skämtfulla uttryck.
När sändebuden kommo till Helsingör, öfverlemnade
Valdemar till dem ett säkerhetsbref från konung
Magnus. Hertig Albrekt var närvarande bland andra
furstar och herrar, och honom tillsporde Valdemar, om
han ville gå i borgen för denna försäkran. Hertigen
nekade, emedan han icke erhållit något uppdrag af
konung Magnus, men efter att hafva för frågat sig
hos Magnus, lemnade han den äskade borgen.
Derefter begåfvo sig sändebuden öfver till
Helsingborg, och här fortsattes underhandlingarna. De
besvarade visserligen till en början konungens
uppmaning att deltaga i underhandlingarna med de
orden, »att då deras städer hade fred med konung
Magnus, skulle det vara stridande mot dessas ära,
om det i deras närvaro afhandlades något, som innebar
ovilja mot Magnus eller som på något sätt kunde skada
honom.» – »Jag uppfordrar eder icke till något ondt,
till krig eller ovänskap» – genmälde då kungen –
»det är just fredens återupprättande, som vi här skola
afhandla» – och då voro borgmästarne villiga. Att just
i detta fredens återupprättande låg skada och ofärd
för konung Magnus, det gjorde mindre till saken. De
hade naturligtvis uppfylt allan rättfärdighet, så
fort der icke talades om krig eller ovänskap.
Derpå lät Valdemar förelägga dem en mängd afskrifter
af offentliga dokument och fästade särskildt deras
uppmärksamhet på en tidigare fredstraktat mellan
honom och städerna, enligt hvilken så väl konungen
som städerna utfäst sig att icke bistå den andras
fiender. »Der sen I» – sade han och pekade på det
framför dem liggande dokumentet – »der sen I sjelfve,
att fred mellan oss redan är dagtingad och besvuren!»
Detta var om Onsdagen.
Torsdagen don 16 Juli lät Valdemar åter kalla
sändebuden till sig. Då underrättade han dem, »att
han vid de nu pågående underhandlingarna med Magnus
framstält åtskilliga klagopunkter mot honom,
hvilkas riktighet denne till en början förnekat,
men att han, sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
