Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Konung Valdemars tåg till Visby 1361
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och deras döttrar, och emedan hon icke fann någon
ung man på ön god nog för sig att taga till man. Nils
guldsmed hade genom sitt öfvermod skaffat sig fiender,
och derför måste han och hans dotter draga öfver till
Danmark. Härom heter det i en gammal visa:
Nils guldsmed drager till konungen och ljuger,
den lede förrädare och slemme tjufver:
»de gotländska hafva så mycket guld,
det vore dig godt att vinna;
svinen de äta ur silfvertråg
och med guldten hustrurna spinna».
Sägnen visar, huru stadens rikedom frestade Valdemar.
Bedröfvad i sitt sinne drog konung Magnus efter
Helsingborgs fall uppåt det öfra Sverige, der han
tillbringade julen. Men han hade likväl ännu icke
gifvit Skåne alldeles förloradt. Strax på nyåret for
han öfver hafvet till Estland, och härifrån, medan
han var i staden Hapsal, sände han den 13 Februari
ett bref till invånarne i Visby, hvari han uppmanade
dem att hålla det vanliga antalet skeppsfolk och
krigsskepp i beredskap för att kunna rycka ut till
rikets försvar, när de uppfordrades dertill af hans
drots Nils Thuresson. Det ser ut som om Magnus haft
någon aning om Valdemars planer, och må hända ville
han förskaffa sig inom de tyska riddarnes land och
städer den hjelp, som han ej kunde få inom Sverige.
Sedan han i Mars återkommit till Sverige,
utfärdade han ett allmänt krigsuppbåd samt skref
ytterligare från Stockholm den 1:sta Maj ett bref
till Gotländingarna, hvari han varnade dem, emedan
han fatt kunskap om huruledes några af hans ovänner,
till hans och hela rikets skada, hemligen lade råd
om att anfalla ön med en stark krigsmakt, och bad
dem derför hålla vakt både natt och dag.
Det synes härutaf, att det icke var god vilja att
skydda sitt land, som felades Magnus. Han saknade
makt och understöd af de sina, vid detta tillfälle
liksom året förut i Skåne. Vi vilja nu se, huru det
stod till i Visby.
Man bedrager sig mycket, om man tror, att den rika
handelsstaden hade tagit något annat utseende än sitt
vanliga. Köpmannen skötte sin handel, fraktade
sina skepp eller förde dyrbara laddningar i land,
och handtverkaren skötte sitt arbete, och domstolen
ute å torget handlade sina ärenden – allt gick sin
vanliga gång. Man slog väl ej alldeles i vädret
kungens varningar, men liksom det är svårt att tro på
någon plötsligt inträffande sjukdom, när man känner
blodet strömma friskt och fullt genom alla ådror,
likaså var det för det mäktiga Visby då svårt att
öfver hufvud tro på en öfverhängande fara, ännu mindre
på ett så plötsligt anfall af den danska kungen, som
hittills haft tillräckligt göra med att lappa ihop
sitt eget rike. Stadens egen makt var för stor, de
förenade hansestädernas ännu större. Det var knappast
troligt att Valdemar vågade bryta med dem, helst som
han så nyligen gifvit dem de dyraste försäkringar
om vänskap och bekräftat deras privilegier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0716.html
