Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Valdemars tåg till Visby 1361
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mau skrattade åt talet om ett anfall af honom
och skämtevisor sjöngos derom. En gammal
krönikeskrifvare anför en af följande lydelse:
Jak tör väl inde gange?
Valdemar med varum luff[1]
du maal vel ude stande!
Valdemar med varum luff och möydom!
Det vore dig bettre heime bliv,
Valdemar med varum luff,
en du imod Gutherne vill stride!
Valdemar med varum luff och möydom?
Du kand bettre lucke Höe[2]
Valdemar med varum luff,
end at komme och gillie vor Möer!
Valdemar med varum luff och möydom.
Spure din fött, spure din fott[3]
Valdemar med varum luff.
Dig kommer nu Gutherne ridend imod!
Valdemar med varum luff och möydom.
Ridt i ring, ridt i ring
Valdemar med varum luff,
oc lad dig hest hier springe omkring!
Valdemar med varum luff och möydom!
Bettre kand du leicke paa lut,
Valdemar med varum luff!
end som du kand komma hier udt
Valdemar med varum luff och möydom.
Så kom den danske kungen seglande fram,
fick höra liten Karin i Björkelunden sang.
För lindar och för ekar i lunden och det gröna.
Och konungen frågade småsvenner så,
hvem är det som uppå guldharpan slår.
För lindar och för ekar i lunden och det gröna.
Ingen är som på guldharpan slår,
det är liten Karin i lindelunden går.
Och det var danske kungen steg på snöhvitan sand,
så gick han uti lindelunden för liten Karin fram.
Och hör du, stolts Karin lill’, qväd visan för mig!
-- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- --
Och stolts Karin qvädde en visa så klar,
att ekelöfvet dansade, som uti lunden var.
Så qvad hon de visorna, qvad hon de fem,
så danske kungen dansade och alla hans hofmän.
Den danske kungen tog liten Karin i famn,
så bar han henne i det stora skeppet fram.
Den danske kungen seglar från Långlöte hamn,
han offrade en gryta af blankaste malm.
Stolts Karin hon vaknar och kammar upp sitt hår,
Gud nåde mig arma för ord jag talte i går.
Och aldrig skall du komma till ditt fädernesland,
förr än du får sonen till din styresman.
Och aldrig skall du komma till din faderneby,
för än du får dottern som silke kan sy.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
