Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Valdemars tåg till Visby 1361
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och uppresa ett stenkors med denna inskrift på latin:
År Ett-tusen trehundrade sextioett efter Christi börd,
tredje dag efter Sanct Jacobi, föllo framför Visby
portar för de danskas svärd Gotländingarne. Här äro
de begrafna. Beder för deras själar!
Sålunda var Valdemar herre öfver den yppersta staden
då för tiden i Norden. En dryg brandskatt räddade
borgarena från plundring, men konungen befalte att
tre de största ölkar, som funnos i staden, skulle
framsättas och inom tre timmar fyllas med silfver,
om Visby borgare ville behålla sina privilegier och
friheter. Detta var dock en obetydlighet af allt
det byte Danskarne den gången vunno. Kyrkornas och
klostrens rikedomar, deras guld- och silfverkäril,
deras ädla stenar – allt plundrades af Danskarna,
och var bytet så stort att tre skepp fullastades
dermed.
På en af de skönaste kyrkorna, S:t Nicolai, »S:t
Niklavesseskyrka» som den af gammalt kallades, sutto
då tvänne kostbara ädelstenar af röd färg, infattade i
tvänne rosetter på vestra gafveln. Det sades om dessa,
att de »om natten skijnte som dagsens klara sol»,
och de höllos för att icke hafva sin like i verlden.
Tjugufyra väktare gingo hvarje natt omkring templet,
och vid lifvets förlust fick ingen efter solens
nedgång gå der förbi. Äfven dessa stenar lät Valdemar
nedbryta och föra ombord på sin flotta.
Sedan Valdemar derpå stadfästat Visbys privilegier
och tillsatt danska fogdar öfver landet, steg han
ombord på flottan och afseglade. Vid Carlsöar midt
för hamnen, der han kort förut landstigit, gick
det fartyg, som förde de största dyrbarheterna, i
qvaf. Sjelf kom Valdemar lyckligt åter till Danmark.
En sägen från detta Valdemars tåg till Gotland
förmäler, ätt Valdemar föregående året, medan ännu
kriget fördes i Skåne, kommit till Gotland förklädd
till krämare. Han hade då gästat hos en af öns mest
ansedda landtdomare vid namn Ung-Hans. Denne bodde
söderut i landet, väl 10 mil från Visby. Ung-Hans
hade en dotter af utmärkt skönhet, i hvilken Valdemar
förälskade sig, och fadern märkte snart att han
vanärat dottern. I sin harm örfilade han upp kungen
och dref honom bort. Men denne hade under tiden
vunnit sitt hufvudsyfte och fått reda på det bästa
landningsstället, öns försvarsstyrka o. s. v.
När han nu kom tågande mot Visby med sin här,
var landtdomarens dotter med, förklädd till
karl. Hon smög sig in i staden och skaffade Valdemar
underrättelser, som ingen annan kunde. Hon gjorde
det för sin kärleks skull, för denna glömde hon sin
fader och sitt fädernesland och förrådde båda. Men
när Valdemar vunnit seger och med sitt byte seglade
bort från ön, glömde han sina löften och hennes trogna
kärlek, som offrat så mycket för honom, och lemnade
henne qvar.
Den olyckliga föll i sina uppretade landsmäns
händer och blef inmurad i ett af tornen på Visby
stadsmur. Tornet kallas till minne deraf ännu i dag:
Jungfrutornet.
Hvarken Gotland eller Öland blefvo emellertid länge
i Valdemars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
