Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albrekt af Meklenburg och Magnus Eriksson, 1364-1371
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men medan Albrekts vänner på allt sätt sökte stärka
sitt parti och undergräfva sin laglige konungs
anseende, och medan de till den ändan satte dett ena
beskyllningen och lögnen värre än den andra i omlopp,
låtom oss se, hurudan Magnus Erikssons ställning
egentligen var.
Först och främst veta vi, att större delen af riket
ännu lydde under honom och ingalunda erkände den
nye konungen. Men vigtigare ändå var det stöd,
hvarpå han kunde räkna hos många af de mäktiga
herrarna, äfvensom den trohet, ja, den kärlek, som
Norrmännen under alla tider visat honom. Till dessa
herrar hörde de, hvilka hade gods och förläningar i
Norge, äfvensom de Norrmän, hvilka egde besittningar
i Sverige eller genom giftermål blifvit befryndade med
svenska ätter. Erengisle jarl var nu på konungarnes
sida, må hända af fruktan för sin förläning af
Orkneyöarna. Vidare de mäktige Hafthorssönerne,
af hvilka Sigurd, äfvensom Jons son Ulf, hade
stora egendomar i Vermland. Från denne Ulf Jonsson
härstammar den svenska ätten Roos till Ervalla.[1]
På Åbo slott satt såsom fogde i Finland riddaren
Narve Ingevaldsson, också en pålitlig konungens
vän och anhängare. På Elfsborgs slott, som först i
dessa tider börjar omnämnas, var en Peder Porse,
en slägting till den bekante Knut, borghöfding. De
förnämste af Magnus Erikssons anhängare i Sverige voro
Erik Kettilsson (Puke), hvijken nämnes som »marsk inom
Vermland» redan 1363; Johan Christinaeson, som under
de sista åren varit konung Magnus’ drots; Laurens
Björnsson, af en Vestgötaslägt, sedermera af konung
Håkan mycket använd; Ulf Jonsson (Blå), må hända
en af de mest betydande; Peter Israelsson (Brahe),
Israel Birgerssons son och S:t Britas brorsson; Knut
Algotsson, hertig Bengts broder; Johan Erengislesson
Hjärne, Magnus Anundsson Sture och Trotte Petersson
af Eka-slägten.
Julen 1363 tillbragte Magnus Eriksson i Jönköping,
och om våren 1364 lät han iståndsätta Axevalla
slott, hvartill han lät utskrifva en skatt af
de närmast omkring Axevalla liggande häradenas
invånare. »Han kunde hvar dag vänta sig ett anfall
derpå af sina fiender» – säger han i ett bref till
bönderna i de nämnda häradena.
Vi veta dock ingenting närmare om
krigshändelserna. Den 24 April ingick Magnus
stillestånd på 3 veckor. På Magnus sida voro en Fjalar
Pijk och Lars Björnsson underhandlare, på Albrekts
Carl Ulfsson af Tofta. Efter midsommaren måste Magnus
ingå ett nytt stillestånd till årets slut, enligt
hvilket Albrekt behöll östra Sverige jemte Småland.
Detta stillestånd slöts i Jönköping, och der
sammanträffade äfven Albrekt och Magnus. Det säges,
att konung Magnus vid detta tillfälle sagt till sin
systerson »käre frände, då det nu en gång kommit så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
