Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albrekt af Meklenburg och Magnus Eriksson, 1364-1371
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunna lemna sonen något verksamt bistånd. Han vände
sig då till hansestäderna med anhållan om deras
bemedling för erhållande af fred med konung Håkan.
Den 9 Maj 1370 utfärdade han från Örebro fullmakt för
två biskopar och tre af sina förnämsta rådsherrar,
Carl Ulfsson, Bengt Filipsson och Bo Jonsson, att i
Juni månad infinna sig vid Göta elf, der då ett möte
skulle hållas mellan konung Håkan och hansestäderna m.
fl. Den 1 Juli slöt konung Håkan på Bohus ett förnyadt
stillestånd med städerna, som skulle vara 5 år eller
till 1375, och ifrån Bohus begaf sig konungen med sina
rådsherrar till Lödöse att der möta konung Albrekts
utskickade. Underhandlingarna med dem ledde dock
icke till någon annan följd, än att ett stillestånd
ingicks på 14 dagar, inom hvilken tid fullmäktige från
konungen skulle »rida upp till Sverige» och dagtinga
»med konungens och rikets fiender» om konung Magnus’
utlösning och om fred mellan rikena. Med detta besked
fingo de af Albrekt utskickade svenske herrarne draga
sina färde.
Konung Håkan begaf sig åter till Bohus och utnämnde
der genast den 12 Juli sina sändebud till konung
Albrekt. Bland dessa, som inalles voro åtta, märka vi
riddarne Erik Kettilsson och Jon Hjärne samt väpnarne
Lars Björnsson och Ulf Jonsson, hvilka, som vi veta,
voro infödde Svenskar. Men för att vara beredd på
allt utfärdade konung Håkan några dagar derefter
den 19 Juli från Marstrand befallning till allmogen
i Norge att hålla sig färdig inom natt och dag. »Vi
bjude eder» – heter det – »att hålla eder redo med
edra hästar och vapen till rikets värn och eder egen
fred och frälsning, så att fem bönder utrusta den
sjette med häst, vapen och kost, och att I sitten
sålunda färdiga natt och dag för att draga söder ut
till oss, när I erhållen närmare bud. Våra ombudsmän
bjuda vi att nämna de män och hästar till denna
färd, som de under sin ed och redlighet anse för de
tjenligaste. . . . Skulle en så stor här, det Gud
förbjude, angripa landet, att hela allmogen behöfdes,
så skall härrör uppskäras och sändas omkring både
till lands och till vatten, enligt lagens bud, och
då skola alla vara redo att vända sig dit, der de som
bäst behöfvas, vid det straff som lagen bestämmer.»
Underhandlingen uppe i Sverige misslyckades,
liksom den i Lödöse. Men det är troligt, att de
svenske herrarne begagnade sig af tillfället för
att närmare lära känna sinnesstämningen uppe i
Sverige och må hända äfven för att känna sig före
hos Albrekts förnämsta anhängare bland herrarna,
såsom den orolige biskopen i Linköping, hvilken icke
långt derefter öfvergaf Albrekt och uppträdde bland
hans motståndare.
Mot slutet af året 1370 befann sig konung Håkan i
Opslo hos sin drottning Margareta, som vid den tiden
väntade sin nedkomst. Och i adventstiden, omkring
den 1 December, födde hon sonen Olof. Glädjen var
stor inom konungafamiljen, men länge öfverlemnade sig
icke Håkan åt den. Strax på nyåret finna vi honom i
Vestergötland och på sjelfva Axevalla slott, som nu
åter fallit i hans händer. En af hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
