Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albrekt af Meklenburg och Magnus Eriksson, 1364-1371
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Här lemnade konungen med ens så stora förmåner åt
herrarna, att ej ett ögonblicks tvekan kunde uppstå
hos dem, om hvilkendera sidan de borde sluta sig
till.
Först erkände konungen, »att somlige af de män, åt
hvilka han sitt och riksens land och hus antvardat
hade, dessvärre hade genom sina hårda gerningar
gjort både klerker, riddare, svenner, köpstadsmän och
bönder ovilliga mot honom». – »Men», tillade han,
»de hafva gjort det tvärt emot vår vilja, så vidt
som riket är, ändock att vi högt misstänkte äro, att
dylikt ofog skall vara gjordt med vår vetskap och vårt
bud, det vet Gud. Dock äro vi derutinnan skyldiga
att vi ej så strängt, som vi bort, bestraffat dem
som brutit hafva. Och för den skuld har en så stor
misstronad varit mellan oss och rikets män och all
rikets allmoge, oss och riket till stor skada och
förderf. Men detta vilja vi ändra, rätta och bättra
med Guds nåd och riksens goda mäns råd, med kärlek,
troskap, nåd och med mildlek, och med allt det
goda som en god och rätt herre bör göra sitt rikes
älskeliga inboende män, hvilka de helst äro, lekmän
eller lärda, och låta ut ur vårt hjerta all ovilja och
all misstanke, på hvad sätt den än uppkommit mellan
oss och Sveriges män, och aldrig draga det till minnes
med något svek, som om det aldrig hade timat».
Dessa ord, hvilka bilda inledningen till det här
uppsatta brefvet, voro synnerligen egnade att stämma
sinnena för konungen. Ännu mer skedde detta genom
det som derefter uppgjordes.
»I rådets händer öfverlemnades Stockholms hus äfvensom
rikets alla öfriga slott och fästen, både dem, som
konungen redan nu innehade, och dem, som han framdeles
kunde få i sitt våld, likaså alla slotten i Skåne,
Halland och Bleking, när han kom i besittning af
dem. På dessa slott skulle rådet ega att tillsätta
inländska fogdar med konungens begifvande. Dessa
fogdar skulle konungen visa all välvilja och på allt
sätt styrka och aldrig vika från rådets beslut och
godtfinnande, i hvad mål det vara måtte, äfvensom
det helt och hållet berodde på rådet att utskrifva
folk och kost (gärder)».
Synnerligen vigtig är följande punkt i brefvet,
hvari uttryckeligen bestämmes, åt hvilka konungen
inrymde så stor makt. Den har följande lydelse:
»Med dessa rådgifvare mena vi värduga fäder, herra
Birger, erkebiskopen i Upsala och alla de andra sex
lydbiskopar i Sverige, och hederliga herrar och män,
herr Erengisle jarlen, herr Carl af Tofta, herr
Bengt Klipsson, herr Erik Kettilsson, herr Bengt
Niklisson, herr Jöns Hjärne, herr Anund Jonsson,
herr Erik Carlsson, riddare; Bo Jonsson, Finvid
Finvidsson, Ulf Jonsson och Laurens Björnsson,
svenner. – Kunna några af dessa förenämnda riksens
rådgifvare frånfalla, då skola de der efter lefva
fullmakt hafva andra så många infödda riksens män i
deras ställe taga, och vårt råd svärja låta, och i
samma makt som förra är sagdt med dem blifva».
Här bestämmes icke blott, hvilka af de nu lefvande
herrarna som hade dessa utvidgade, nästan konungsliga
rättigheter, utan här stadgas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
