Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albrekt och Rådet, 1371-1389
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
före fälder var såsom mångom godom marmorn i Sverike
veterlikt och kunnokt är». Och Bo Jonsson tillade
uttryckligen, »att han alldeles icke fått dessa gods
genom köp eller skifte eller på något annat sätt,
och att fru Ingeborg Niklisdotter och hennes man
Greger Anundsson egde efter riddar Carl intet hvarken
aerfva eller gialda». Men gården Viby sålde han till
dem. Den 29 November utfärdade Greger Anundsson och
fru Ingeborg ett bref, hvari de i mycket ödmjuka
ordalag erkänna sig af drotset hafva erhållit Viby,
icke med deras rätt eller i arf utan för drotsets
»egen heders, kärleks och godviljas skuld». »Dessutom
gaf han oss» – heter det här vidare – »200 marker
svenska penningar, hälften i kläde och hälften i
reda penningar, och framdeles mig, enkanneligen
Ingeborg, ett halft stycke brunt kläde och 4 timber
goda gråskinn. Och detta erkänna vi oss fulleligen
efter vår goda vilja af den ärliga mannen Bo Jonsson
hafva uppburit och anammat ej för ärfdabot eller
någon vår rätts skuld som förr är sagdt utan af hans
synnerliga godvilja och nåd. Vi afsäga oss all rätt
till Carl Niklissons gods i Södermanland och gifva Bo
Jonsson, hans arfvingar och vänner en rätt »urfejd»
(förlikning) för det Carl Niklisson vardt slagen,
och vilja det härefter aldrig påröra med ord eller
råd eller dåd, hvarken lönligen eller uppenbarligen,
utan skall det vara ganskeliga dödt och nederlagdt».
Brefvet har synbarligen blifvit affordradt och
skrifvet under tyngden af en öfvermäktig vilja, af
fruktan för en vrede, som man sökte undvika. Man ser,
huru egenmäktig förbrytaren var, och huru fåfängt
det var för den mindre mäktige att mot eller af honom
vinna rättvisa. Mot en ringa nådegåfva köpte han den
mäktige brottslingen målsegandens löfte om tystnad.
Då man nu besinnar, att det var rikets drots, den
som hade högsta domsrätten att vårda, som gjorde sig
skyldig till sådana saker, kan man få ett begrepp om
de stores sjelfsvåld i allmänhet under dessa tider.
Det anförda visar oss tillika, huru Bo Jonsson visste
att vid alla tillfällen föröka sin rikedom. En
annan god inkomstkälla var konungens ständiga
penningeförlägenhet. Bo Jonsson fylde gång efter
annan konungens behof, men tog bra betaldt för sin
hjelpsamhet, och det ena efter det andra af rikets
slott kom såsom förpantning eller förläning i hans
hand. Tavastehus och Viborgs slott erhöll Bo Jonsson
redan vid förlikningen 1371, och när han derefter
fått Åbo med Åland samt Korsholm, var han herre öfver
hela Finland. Genom att inlösa förpantningsrätten
af hertig Albrekt eller hans rättsinnehafvare erhöll
han äfven Nyköpings slott och län, Kalmar slott och
län samt en stor del af Vestmanland med Bergslagen
och Dalarna. Dessutom innehade han hela Helsingland
eller det nuvarande Norrland, Ringstaholms slott med
en stor del af Östergötland, Kind och Ydre härad,
Rumlaborgs län, som omfattade Vista, Tveta, Mo och
halfva Vedbo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
