- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
767

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Elisif och Bernhard den långe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Hennes Moder, den rika Fru Anna,
Af Norske Gylleroten är;
Och jag, dess Fader så sanna,
Min härkomst af Jarlarne bär».

Det var den Tyska Kong Albrekt,
Sva vreder blef han till mods:
»Och jag skall förgöra all din släkt
Och borttaga alla dina gods!»

Kong Albrekt stiger uppå sin häst,
Hans sadel och sporrar voro ny;
Om morgonen, förrn de mässan läst,
Han framkom till Risbergha by.

Kong Albrekt och Bernhard, den långe man,
Så gudelika sig stälte,
Så mången uti klöstret försann
Sin förbön för dem fälte.

Men, när som mässan var sjungen till slut,
Och bönen hon hade en ända,
Då Elisif träder ur kyrkan uth,
Herr Bernhard åt henne sig vände.

Så satte han henne på gångaren grå
Som sadlad och sölfspänder står,
Och reste så hastigt det klöster ifrå,
Fast hon fäller så mången tåhr.

Stolts Elisif fick så bedröflikan verld,
Hon blifver så sorglig i hogen:
»Nåde Gud den arme Kong Albrekts själ,
Han följde ock med öfver skogen!» –

De färdas så fram i fullo godt mak,
Till Kumblabo kloster de rida;
De budo Herr Hugo, i klösteret var,
Han ville dem tillsammans via.

Den gudlika man han svara’ sva brådt:
»Bevare mig Gud fyr dätta!
Stolts Elisif det helighe löffte ingått,
Deth lärer hon aldrig oförrätta». –

Kong Albrekt ifrån Kumblabo kom:
»Ja, vånde», sa’ han, »hvad det kost’e,
Den helige Fader, som sitter i Rom,
Stolts Elisif Herr Bernhard gifva måste». –

Till Urban den Sjunde han ydmykeliga skref:
Han nådelika ville tillstädia,
Uti ett efterlåtilsebref,
Herr Bernhard Stolts Elisif äga.

Hastigt kom bod fyr Kong Albrekt,
Att fejd kom på Svea land;
Det valte den ädla Stolts Elisifs släkt,
Som uppsagt sitt trohets band.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0771.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free