Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska folkets hat till Tyskarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med de lejon och få pantere
menar jag hans rådgifvare och andra flere
som hafva förrådat sin rätta herre
med deras råd och ty är värre.
– – – – – – – – – – – – – – –
Med dessa ulfva och grymma björna,
som alltid voro redo att törna,
der menar jag med hertugar och grefvar med sin fickt.[1]
i Sverige tänkte att lägga samman rikt.
Hvar de kommo i bondans hus,
der lefvade hvarken mat eller ljus,
de förderfvade både hö och korn,
röfvade bort silfver, kläder och djurshorn:
de läto till Stockholm med slädar köra,
sedan till Tyskland med skeppom föra.
Gud och S:t Erik dem sände en näfst,
att de torfva ingen läkare utan präst.
Jag vill eder tyda af den räf,
som väl vet både hool och gräf,
der menar jag med den legodräng,
som hafver förderfvat både åker och äng.
De vilja alla till hofva rida
vid bondens kornlada att strida.
Fick han en kogerbyssa och pilar uti,
då skulle ju bonden till skogen fly,
spangat bälte[2] och krusadt hår,
rostadt svärd och stålhandske vid hans lår,
rider i gård och går i stuga,
sedan vill han fattiga bonden truga:
»hustru, hvar är din unga höna,
den skall du ej länger för mig löna,[3]
ligger hon sig i bänk eller pall,
bär henne fram och äggen all,
hon sitter ej så högt å rang[4]
jag slår henne neder med min spetsstang,
hafver du ej mer än ena gås,
den skola vi i afton hafva till krås».
Han beder upptända femton ljus,
han dricker och skrålar i fullan dus.
Det månde de ädela bönder sörja,
att legodrängar skola tocken lek uppbörja.
Hans bredan timp[5] det var hans lad[6]
hofman och knape var han i stad,
han såg högt och bligade bredt,
som han hade supit hett.
Det tycktes den herren ett löje vara
att bonden kom fram med sin kära.[7]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
