- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
772

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska folkets hat till Tyskarna - Den inre styrelsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Söte herre konung I skipen oss rätt!»
»Ich kan, trowen,[1] nicht better leue[2] knecht![3]
Detta fingo de då alla till bot,
ty gick den herran mycket emot.
– – – – – – – – – – – – – – –
Gud gifve dem glädje förutan ända,
som allan ofrid ville från oss sända,
till att fånga dygd och ära,
som Sveriges allmoge hafva kära!
Jag beder eder alla med gamman,
som detta hören, I sägen alle, amen.


Den inre styrelsen.



Men ej nog med att folket, att bonden led af all
denna våldgästning, alla dessa enskilda fejder,
alla dessa fräcka röfvarbragder, äfven medlemmar
af presterskapet och adeln och deras landbor
våldfördes. Enligt ett bref af påfven Gregorius XI,
utfärdadt på grund af ingångna klagomål, ser man
att personliga misshandlingar, mord, plundring och
mordbrand hörde till ordningen för dagen.

Dertill kom beskattningens tunga, de utomordentliga
gärderna, och icke heller för dem var kyrkan
skonad. Så fingo alla kyrkans landbor erlägga en
mark hvardera till hästköp, vidare tog konungen
under två år hälften af tionden, så hälften af alla
klerkers, biskopars och kyrkors räntor i tionde och
allt annat för ett år, vidare hälften af tionden för
två år, hvarförutan konungen upptog som lån af hvar
sockneprest och hans kyrka fem mark till hästköp,
ett lån som dock aldrig betalades.

Beskattningens tunga ökades ännu mer genom de
utländska fogdarnes prejerier. Så till exempel hände
det att, när bönderne kommo körande till bergverken
med sina foror af korn, fläsk, smör, humla eller
vadmal och lärft eller hvad helst det var, fogden
eller länsmannen eller deras bud öfverföllo den
fredliga foran och röfvade bort alltsammans. Lyckades
det någon gång bönderna att komma helskinnade fram,
så öfverföllos de på återfärden och fråntogos
det jern och stål som de tillbytt sig. »Sådant» –
sade rådet på ett möte i Telge 1380 – »måste man nu
erfara i Sverige, som man näppeligen uti mörkaste
hedendomen varit utsatt för, och tycktes oss det
mot rätt och lag vara». Fogdarne försvarade sig
med de utfärdade stränga förbuden mot landsköp,
d. v. s. att fara i landet med köpmannavaror – sill,
salt, kläden, kryddor, specerier o. d. – och drifva
köpslagan till by och från by, hvilka förbud afsågo
att samla all handeln i städerna. Men nu stadgades,
»att bönder eller landtbönder, vare sig i skogsbygd
eller på slättbygden, måga sinsemellan skifta och
byta eller åt hvarandra sälja hvad som icke vore
vanliga köpmansvaror, såsom sill, salt eller kläde
eller sådant som i stadsrätt eller genom konungabref
var förbjudet».



[1] Ett utrop, trauen, sannerligen, tro mig, min sann.
[2] Leut, vasall.
[3] »Jag kan, minsann, icke hjelpat min tro man!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0776.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free