Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albrekt och Margareta, 1387-1397
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– säger en gammal författare – som vände sig mot den
moder, hvilken fostrat dem.
Öfvermodet alstrade hat, och detta låg länge och
jäste, och det säges att Albrekt sjelf en gång haft
göra att afstyra de våldsamheter, som hotade att
utbryta. De hade uppsatt en förteckning på icke mindre
än 170 de förnämsta svenska borgarena, hvilka skulle
brännas, men Albrekt tillstadde det icke, emedan
han fruktade osämja bland ridderskapet – heter det.
När nu Albrekt förlorat slaget vid Falköping och
underrättelse kom, att han satt fången på Lindholms
slott i Skåne, upplågade hatet hos tyskarna i
Stockholm i all sin häftighet och grymhet. De
ströfvade i stora hopar genom gatorna både natt
och dag, fullt beväpnade, och hvar som de mötte
någon svensk, öfverhopade de honom med skällsord
och sporde, hvar de andra förrädarne sutto. Desse
tyskar fingo namnet hättebröder, hvarmed man ville
påminna om den hätta med femton alnars långt släp,
som det berättades att Margareta låtit sätta på den
fångne Albrekt. Det var hårdt nära, att uppenbart
krig utbrustit inom Stockholms murar, men på en
sammankomst i S:t Gertruds gillestuga återstäldes
lugnet åtminstone till det yttre.
Då sammanträdde riksens råd i Telje, det var i Maj
1389, och hade tillkallat fullmäktige från Stockholm,
dit de skickat lejdebref samt Simon Brun och Sigge
Djekn från Trögd såsom förare. Tre tyskar, Lambrecht
Westfal, Alf Grenerot och Hans Grönolve, men blott
en svensk Peter Åländing, blefvo från Stockholm sända
till Telje. Peter Åländing var en rik och betydande
man, som gjorde skänker till kyrkan och lånade
penningar åt den förnämste mannen i riket. Han skänkte
år 1376 en tomt vid det nuvarande Kornhamnstorg i
Stockholm till S:t Eriks och S:t Henriks chor i Åbo,
hvarom dock domkapitlet måste processa med borgmästare
och råd i Stockholm till år 1441, då dom föll till
förmån för kyrkan. Bo Jonsson hade lånat 1,400 mark
af honom och gaf honom derför, det var år 1384,
i uppdrag att uppbära markegälden på Åland.
När nu tyskarne kommo fram till Telje, ville de
icke underhandla med de svenska herrarne, utan vände
om. Peter Åländing, som synes hafva färdats för sig
sjelf, kunde då icke heller uträtta något, utan lade
åter ut till sjös med sin farkost eller »karfva», som
den kallas. Men tyskarne hade lagt sig i försåt för
honom, och när han kom farandes med sina båda svenner,
öfverföllo de hans båt, sköto den ena svennen genom
hufvudet, nedhöggo den andra och togo honom sjelf,
som blifvit sårad, till fånga. När de framkommo till
Stockholm, kastade de honom i fängelse. Samma natt
blef äfven en Albrekt Karlsson fängslad och insatt
i tornet.
Det är tydligt att dessa våldsbragder, oberäknadt det
gamla inrotade hatet till svenskarna, hade sin grund
i tyskarnes fruktan, att de svenske ville öfverlemna
staden i Margaretas händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
