Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albrekt och Margareta, 1387-1397
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
låta uppläsa den skrift, hvarpå förrädarne voro
uppskrifna, och Jöns Djekn framropades att gå och
hemta skriften. Den kom och upplästes och det befans
då, att den var upprättad redan för fyra år sedan,
ty flera af dem, hvilka der voro antecknade, voro
redan döda.
Icke mindre än 170 namn på svenska borgare, alla
de förnämsta och mest ansedda, voro uppsatta på
denna lista, och de dömdes alla såsom förrädare
till döden. De svenska rådsherrarne släpades från
sina rådssäten och kastades i slottstornet, och
knektarne fingo befallning att gripa de öfriga,
hvar de träffades, de skulle icke hafva frid hvarken
i kyrkor eller kloster. De fördes alla först till
rådhuset och derifrån till slottet, der de lades på
pinbänk och söndersargades med sågar af ekbräden för
att tvingas att bekänna om förrädiska stämplingar. De
olycklige hade dock intet att bekänna. »Vi kunna dö»
– sade de – »men vi kunna icke bekänna det
som vi icke veta.»
Om tisdagen brändes några af dessa olyckliga på
bål. Men helga lekama natt eller natten emellan
den 11 och 12 Juni, då alla lågo i sin bästa sömn,
kom Alf Grenerot med flera sina stallbröder upp på
slottet. Här lofvade han höfvidsmannen hälften af
alla de fångna svenskarnes gods, med vilkor att de
måtte brännas genast samma natt.
Och de gode männen leddes i kedjor midt i mörka
natten från slottet ned till stranden, der en båt
väntade för att föra dem öfver till den midt emot
belägna Blasieholmen, som då var en kringfluten ö
och kallades Käpplingeholmen. En prest var med, som
skriftade de olyckliga. Han svor vid sitt embete,
att de alla voro oskyldiga, men
– det var egentligen icke fråga derom, som vi veta.
De inkastades i ett gammalt trähus, som antändes.
Och alla blefvo der innebrända.
Lågorna slogo hemskt mot himmelen och lyste Alf
Grenerot och de andra vilddjuren, när de rodde
derifrån.
Morgonen efter denna natt utbröt ett oväder, hvars
like ingen visste omtala. Åskan strök fram med knall
på knall genom rymden, ljungeldarne korsade hvarandra,
och ett slagregn föll så häftigt, att en hvar trodde,
det både folk och stad skulle förgås. »Det var Guds
vrede öfver de öfvade missgerningarna!» sade folket.
Erkebiskop Henrik i Upsala och biskop Nils i Linköping
afkunnade kyrkans strängaste bann öfver de gudlösa
mördarne.
Vi hafva hemtat vår skildring om denna grymma
mordbragd ur en samtidig berättelse, som länge fans
liggande i Upsala bibliotek, tills den 1709 trycktes
af doktor Er. Benzelius.
Nu kunde således tyskarne med visshet räkna på
Stockholm, sedan allt der blifvit undanröjät,
som troddes stå i någon, äfven den aflägsnaste
förbindelse med de svenska herrarne och
Margareta. Och Herbricht Königsmark var fortfarande
höfding på Stockholms slott och Lydike Rytz fogate
i Stockholm.
Men Stockholm var icke ensamt skådeplatsen för det
mot svenskarne vaknande hämdbegäret hos den fångne
konungens landsmän. Samma våld, samma grymhet
utöfvades öfver allt, der någon borg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
