Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl XIII:s regering. Statshvälfningen 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underlätta de svenska underhandlingarna i denna hufvudstad,
samt dessutom ett bref från Klingspor till ryske
öfverbefälhafvaren, i hvilket han förnyade sin begäran
om vapenstillestånd, till dess nya instruktioner hunne
anlända, hvarmed ej kunde dröja länge, i följd af de
öppnade underhandlingarna i Petersburg.
En rysk kavalleriafdelning öfvergick emellertid den
19 Mars till Grisslehamn, hvilken ort den bemäktigade
sig. Ryktet härom spridde sig hastigt och väckte
stor förskräckelse, icke minst i Stockholm. Under
tiden hade Döbeln, så snart han erhållit rapport,
att fiendtliga kolonner syntes på hafvet, afsändt
en parlamentär till ryske öfverbefälhafvaren
general Knorring, med tillkännagifvande, att
de fredsunderhandlare, svenskarne begärt få
afskicka till ryska högqvarteret, skulle följande
dag inställa sig å Åland, under vilkor att ingen
rysk trupp beträdde Sveriges jord. Då den ryske
generalen häraf slutade, att svenska regeringen
ingått på de föreslagna fredspreliminärerna
och man ej ville reta svenskarne genom kosackers
uppträdande å svensk jord, hvartill äfven kom, att
en häftig sydlig vind hotade att sönderbryta isen å
Ålands haf, så hade denna skrifvelse den påföljd,
att order genast affärdades, ej allenast till den
ryska styrkan vid Grisslehamn, utan äfven till de
ryska trupper, som samtidigt öfvergått Qvarken, att
ofördröjligen återvända, och den 20 Mars ingicks en
konvention, hvarigenom svenskarne förbundo sig att
under fredsunderhandlingarna ej göra något försök att
återtaga Åland, mot vilkor att ryska hufvudstyrkan
återvände till Finland, hvilken öfverenskommelse af
riksföreståndaren bekräftades den 22 Mars, hvarefter
ryssarne lemnade Åland, der endast ett jägareregemente
och några kosacker stannade.
Från denna närmast hotande fara hade sålunda
svenska regeringen blifvit befriad, men den såg
med föga mindre oro den, som hotade från ett
annat håll. Adlersparre hade med vestra armén
den 13 och 14 Mars uppbrutit från Örebro och
anlände på aftonen den 15 till Vesterås. Under
tiden hade han mottagit nyheten om den i Stockholm
försiggångna regementsförändringen samt det bref från
riksföreståndaren, hvari han befaltes att med endast
hälften af sin styrka fortsätta tåget till Stockholm.
Denna befallning meddelade han vestra arméns befäl,
för att inhemta dess tanke derom, och fick enhälligt
till svar: »Ingen stannar; alla framåt; lika bröder,
lika öden. Vi erkänna inga andra order än vår chefs».
Hertigens befallning blef sålunda icke åtlydd, utan
Adlersparre fortsatte med hela sin styrka tåget
till hufvudstaden. Den 17 Mars uppbröt han från
Vesterås och mottog den 18 på morgonen skrifvelser
från hertigen och från Adlercreutz af den 17,
i hvilka de, med anledning af de då ännu oroande
underrättelserna från Åland, uppmanade honom att i
möjligaste mån påskynda sin ankomst till hufvudstaden,
emedan man ville använda de under hans befäl stående
trupper eller åtminstone en del deraf till försvar
mot ryssarne. Tillika framförde majoren Magnus Fredrik
Björnstjerna en muntlig helsning från hertigen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
