Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1809, 1810
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blef nu der lika mycket firad, som han några timmar
förut varit klandrad.
Ända dittills hade riksdagen icke blifvit högtidligen
öppnad, hvilket nu skedde den 9 Maj med vanliga
ceremonier och med uppläsande af den utaf hofkanslern
Lagerbjelke med mycken skicklighet uppsatta
riksdagsberättelsen. Redan förut hade dock stånden
den 5 Maj på öfligt vis helsat hvarandra samt den 6
genom deputerade tackat Adlercreutz, Klingspor och
Adlersparre för den del de haft i statshvälfningen,
till beredande af ett bättre sakernas skick för det
olyckliga, sönderstyckade fäderneslandet.
Den 10 Maj var åter plenum plenorum å rikssalen, då,
efter uppläsning af Gustaf Adolfs den 29 Mars afgifna
afsägelse af Sveriges krona, friherre L. A. Mannerheim
föreslog, att rikets ständer måtte uppsäga konung
Gustaf IV Adolf tro och lydnad samt förklara hans
afkomlingar nu och för all framtid förlustige all rätt
till svenska tronen, hvilket förslag med högljudt
och enstämmigt ja besvarades, hvarefter hertigen
uppläste ett tal till ständerna, i hvilket han
uppmanade dem att så skyndsamt som möjligt utarbeta
den nya statsförfattning, han för grundläggandet
och befästandet af rikets välfärd ansåg oundgänglig,
samt förklarade sig vilja fortsätta riksstyrelsens
utöfvande till dess denna författning vore färdig,
då han ville sig yttra, huruvida han fortfarande
åtoge sig riksstyrelsens eller återginge till det
enskilda lifvet. När han nu reste sig upp för att
lemna rikssalen, helsades han med de lifligaste
lefve- och hurrarop, hvilket så grep honom, att han
knappast kunde hålla sig uppe, utan måste stödjas af
sina vakthafvande officerare.
Statshvälfningen var sålunda nu af rikets ständer
bekräftad, och den vigtigaste frågan var härefter
utarbetandet af den nya grundlagen. Det utskott,
som skulle uppgöra förslaget härtill, valdes af
alla fyra stånden den 12 Maj. Till ledamöter der
utsågos af adeln kanslirådet Gudmund Göran Adlerbeth,
riddarhussekreteraren Axel Gabriel Silfverstolpe,
expeditionssekreteraren friherre Lars Augustin
Mannerheim, öfverstarne friherre Baltzar Bogislaus
von Platen och Anders Fredrik Skjöldebrand samt
bergsrådet Salomon von Stockenström; af presteståndet
biskoparne Carl von Rosenstein och Carl Gustaf
Nordin samt professon Sven Wijkman Caspersson; af
borgareståndet rådmannen i Stockholm, lagmannen Jsak
Reinhold Blom, bruksidkaren Daniel Eberstein och
assessorn J. G. Gahn, samt af bondeståndet Anders
Jansson Hyckert från Upland, Matts Persson från
Dalarne och Jon Jonsson från Bleking. Utskottets
sekreterare var Hans Järta.
Detta konstitutions-utskott begynte sina arbeten den
14 Maj, och redan den 28 i samma månad var förslaget
till den nya regeringsformen färdigt. Det åtföljdes af
särskilda anföranden utaf friherre Baltzar von Platen
om införande af en nationalbeväring, med förpligtelse
för hvarje svensk man att från 20 till 35 års ålder
deltaga i fosterlandets försvar, utan rättighet att
lega annan i sitt ställe, och med skyldighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
