- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tionde bandet. Carl XIII. Carl XIV Johan /
80

(1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Örebro 1812

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

17 November 1810 utfärdades den fordrade
krigsförklaringen mot England. De hemliga
förbindelserna med engelska regeringen blefvo dock
ej öfvergifna, och man gjorde allt för att inskränka
det förklarade kriget till ett blott formelt.

En engelsk flotta af 23 linieskepp och 10 fregatter
under amiral Saumarez’ befäl kryssade vid denna tid i
Östersjön, och åt dess skydd hade kort förut blifvit
anförtrodda 1,400 köpmansfartyg, hvaribland 300
svenska, alla seglande under amerikansk flagg. För
att icke genom krigsförklaringen föranleda förlust
af denna dyrbara konvoj, skyndade Järta att i
tid underrätta landshöfdingen Rosen i Göteborg om
förhållandena, och denne lyckades öfvertyga Saumarez,
att krigsförklaringen var endast en af tvingande
omständigheter föranledd demonstration, som i
verkligheten hade ingenting att betyda. Också lofvade
Saumarez, att allt skulle förblifva på samma fot som
dittills, så framt icke Sverige företog några verkliga
fiendtligheter mot England. Tillika öfverenskom man,
för att rädda de engelska varor, å hvilka i följd af
krigsförklaringen beslag skulle läggas, att förklara
dem för svensk egendom och derföre för dem erlägga
införseltull, hvilket beredde svenska statskassan
en oförmodad vinst af 500,000 rdr banko i ökad
tullinkomst.

Det vigtigaste för svenska regeringen var emellertid,
hurudant förhållandet till Ryssland skulle blifva
i följd af det nya tronföljarevalet. Hos de fleste
hade detta varit föranledt af förhoppningen att
genom en fransk härförares upphöjande på tronen
betrygga Sverige mot ytterligare inkräktningar från
Rysslands sida och genom Napoleons mäktiga bistånd
återvinna hvad Sverige till detta grannrike måst
afträda. Härom var man ock ej okunnig i Petersburg,
och underrättelsen om valet uppfattades också der
såsom en hotelse mot Ryssland. Man förutsåg, att det
förr eller senare skulle komma till en brytning mellan
de båda mäktiga kejsarerikena, och man betraktade den
franske marskalken i spetsen för Sveriges krigsmakt
såsom en fransk utpost mot Ryssland. Kraftiga
försigtighetsmått blefvo ock genast vidtagna. Å Åland
anlades befästningar, och tre armékårer blefvo i
hast bildade, en i Finland, en i trakten af Wilna
och en längre söderut. Generalerne Bennigsen och
Pahlen återkallades i tjenst och geni-officerare
affärdades att vid Dünas, Niemens och Bugs stränder
utse ställningar, lämpliga att befästas för ett
försvarskrig.

Kejsaren sjelf såg det skedda valet visserligen
med missnöje, men ansåg det tillvägabragt af ett
parti, som blott haft en tillfällig öfvervigt. Nya
skakningar skulle inträffa i Sverige, och »det
skulle gå Bernadotte såsom alla andra revolutionens
meteorer; de skulle en dag träda tillbaka i
sitt intet». Närmare underrättelser om verkliga
förhållandet mellan Napoleon och den nye kronprinsen,
samt några yttranden, hvilka denne låtit undfalla
sig, bragte likväl Alexander efter hand på andra
tankar. Han anade, att kronprinsen, skild från
Napoleons omedelbara inflytande, skulle ogerna vilja
underkasta sig att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:41:26 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/10/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free