- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tionde bandet. Carl XIII. Carl XIV Johan /
85

(1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Örebro 1812

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nära 1,500 till antalet, af hvilka omkring 30
stupade och 60 sårades samt 300 fördes fångne till
Malmö. Härmed var detta bonde-uppror slutadt och
lugnet i provinsen återstäldt.

Förhållandet till Frankrike hade under tiden blifvit
allt mindre vänskapligt. Väl hade grefve Magnus
Fredrik Brahe blifvit såsom särskildt sändebud skickad
till Paris för att lyckönska Napoleon till hans sons
konungen af Rom födelse samt blifvit vänligt mottagen;
men äfven för honom beklagade sig kejsaren öfver de
svenska ingreppen i kontinental-systemet. Franske
kapare begingo många våldsamheter mot svenska
handelsfartyg, hvilka uppbringades och prisdömdes,
äfven ehuru de varit lastade med endast svenska
tillverkningar, och besättningarna fördes till Toulon
eller Antwerpen för att tvingas till tjenstgöring
på franska flottan. De svenska förbindelserna med
England, oaktadt kriget mellan båda makterna, utgjorde
den ständiga förevändningen för dessa våldsamheter,
och nekas kan ej heller, att svenska myndigheterna
alltför ofta gåfvo anledning till anmärkningar i
detta hänseende.

Så begick landshöfdingen i Göteborg grefve Rosen
den oförsigtigheten att i slutet af Maj 1811 sända
generalmajoren Tavast i en vigtig beskickning till
amiral Saumarez å engelska flottan, utan att denna
beskickning hölls hemlig för franske konsuln. Följden
blef, att d’Alquier gjorde de skarpaste
föreställningar hos svenska regeringen och hotade att
lemna Stockholm. För att ställa Napoleon till freds
måste man i början af September skilja Tavast från
sin befattning såsom chef för fältmarskalken grefve
Essens stab, hvartill generaladjutanten friherre Erik
Gustaf Boije i stället förordnades.

Napoleons anspråk på Sverige voro för öfrigt hvarken
få eller ringa, och de framstäldes af d’Alquier med
ett öfvermod, som gjorde dem ännu mera stötande. Så
fordrades, att Sverige skulle lemna Frankrike
2,000 matroser och uppställa ett regemente i fransk
tjenst. När detta afslogs, föreslogs ett förbund
mellan Sverige, Danmark och Polen under Frankrikes
beskydd; men svenska regeringen svarade, att den väl
önskade ett förbund med Frankrike, men hvarken sökte
eller behöfde dess beskydd. Då yrkades antagandet
här af den franska tulltaxan och tillträde för
fransk tullbetjening i våra hamnar. När äfven detta
afslogs, förklarade d’Alquier vid ett företräde
hos kronprinsen, att kejsaren ogerna såg en mot
hans system så fiendtlig person som Engeström i
spetsen för utrikes ärendena och gerna skulle se
honom aflöst af någon annan. Denna framställning
afvisades värdigt och bestämdt af kronprinsen; men
d’Alquiers uppträdande blef alltmera öfvermodigt och
stötande samt framkallade sådana anmärkningar från
svenska regeringens sida, att Napoleon slutligen
i November 1811 fann sig föranlåten att återkalla
honom, då baron Auguste de Cabre i stället utsågs till
fransysk chargé d’affaires. Redan i April samma år
hade friherre Gustaf Lagerbielke blifvit återkallad
från svenska ministerplatsen i Paris, emedan han
visat sig alltför tillgifven det franska systemet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:41:26 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/10/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free