- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tionde bandet. Carl XIII. Carl XIV Johan /
91

(1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Örebro 1812 - Kriget mot Napoleon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

redovisningsskyldighet än ett enkelt tillkännagifvande vid hvarje
riksdag, hvilka fördelar för riket kunde af sådana
besittningar vinnas, samt utan någon förbindelse
att till några svenska statens behof använda det
öfverskott öfver förvaltningskostnaderna, dessa
besittningar kunde lemna. Anledningen till denna
regeringens framställning blef längre fram synlig.

Den vigtigaste riksdagsfrågan var för öfrigt
liqvideringen af den utländska statsskulden och
ordnandet af rikets finanser i allmänhet, hvartill
vi återkomma vid öfversigten af statshushållningen
under detta tidskifte.

Den 18 Aug. 1812 åtskildes ständerna.

Kriget mot Napoleon.



Medan riksdagen pågick, hade Sveriges förhållanden
till utländska makter fortgått i den af Carl Johan
gifna riktningen. Han hade låtit Muradgea d’Ohsson,
chargé d’affaires i Paris efter friherre Lagerbjelkes
hemkallande, afgifva formlig protest mot infallet i
Pomern, jemte förklaring, att Sverige derefter ansåg
sig befriadt från sina förbindelser med Frankrike
samt ämnade iakttaga neutralitet i kriget mellan
denna makt och England, sedan franska regeringen
vägrat all förklaring öfver anledningen till det
tagna steget. Den not, d’Ohsson hade att framföra,
var affattad i så starka uttryck, att franske
statssekreteraren hertigen af Bassano bad honom
uppskjuta dess aflemnande, emedan kejsaren skulle
betrakta densamma såsom en formlig krigsförklaring,
samt försäkrade, att kejsaren ämnade göra Sverige
fördelaktiga förslag, hvarom hertigen ville tala
med kronprinsessan, som ännu befann sig i Paris, och
genom henne få dem meddelade hennes gemål. Hertigen
gjorde ock hos henne ett besök och öfvertalade henne
att skrifva ett bref till sin gemål, med hvilket
generalkonsuln Signeul i början af Mars 1812 afreste
till Sverige.

De framställningar från Napoleon, han hade att
framföra, voro likväl ännu temligen obestämda,
men yrkade på en bestämd förklaring från
svenska regeringens sida och framkallade vigtiga
öfverläggningar inom denna. Finlands återvinnande var
visserligen hvad som framhölls såsom ett lockmedel
för denna, och många lockades ock deraf så väl som af
föreställningen om Napoleons oemotståndliga makt;
men, å andra sidan, anfördes äfven svårigheten
att öfverföra en svensk här till Finland, så länge
engelska flottan beherskade Östersjön; vådan af att
utsätta rikets kuster och sjöstäder för fiendtliga
besök af denna flotta; den rådande spannmålsbristen,
som ej kunde afhjelpas utan ett fredligt förhållande
till Ryssland och England, samt omöjligheten för
Sverige att utan subsidier kunna bära kostnaderna
för det förestående kriget. Att öppet förklara
sig mot Napoleon, innan man var på fullt redig fot
med England, var dock ej rådligt, och så uppsatte
kronprinsen den 24 Mars en skrifvelse till Napoleon,
hvari han, efter en skildring

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:41:26 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/10/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free