- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tionde bandet. Carl XIII. Carl XIV Johan /
112

(1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Napoleon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gustaf Olof Lagerbring, med befallning att genast återföra
trupperna från Hamburg till Mecklenburg.

Innan detta hunnit verkställas, kom den 25 Maj
till Stralsund underrättelsen om den mördande
slagtningen vid Bautzen den 20 och 21, i hvilken
Napoleon åter segrat och som föranledde ett nytt bref
från kejsar Alexander till kronprinsen, angifvande
den förlägenhet, hvari de förbundne befunno sig och
för första gången ifrågasättande att lemna Danmark
tillträde till koalitionen, utan någon på förhand
betingadt bestämdt löfte om Norges afträdande till
Sverige, hvilket kejsaren nu tycktes vilja göra
beroende af svenska härens föregående medverkan
mot den gemensamma fienden. Äfven från konungen
af Preussen kom vid samma tillfälle ett bref till
kronprinsen, med ifrig uppmaning att skynda till
Berlins försvar.

Ännu bekymmersammare voro de underrättelser, som från
andra håll meddelades kronprinsen, att de allierade,
som efter nederlaget vid Bautzen blifvit trängda
tillbaka djupt in i Schlesien, redan voro betänkte på
stillestånd och fredsunderhandlingar. Å andra sidan
hotade den franska hären under Davoust, förstärkt
med de danska trupperna, svenskarnes i Mecklenburg
och Pomern spridda stridskrafter, i följd hvaraf
kronprinsen fann sig böra vara betänkt på dessas
koncentrering i Stralsund, för att möjligen lemna
kontinenten och ensam eller med Englands hjelp anfalla
Danmark eller ock återvända till Sverige.

Betänkligheten af kronprinsens ställning och
framför allt ryktet, att de allierade, utan något
meddelande med honom, under Österrikes bemedling,
börjat underhandlingar om stillestånd och allmän
fred, förmådde kronprinsen att äfven inlåta sig
i underhandlingar i dubbel riktning. Å ena sidan
skickade han den 28 Maj Signeul till Napoleons
högqvarter i Dresden, med antydan om hans öfvergång
till kejsaren, i fall denne ville bereda Norges
förening med Sverige, mot Pomerns afträdande till
Danmark. Å den andra sändes Suchtelen, Thornton,
Hope och Wetterstedt den 30 Maj till Köpenhamn,
för att med danska kabinettet söka träffa en vänlig
uppgörelse, genom hvilken Danmark förbunde sig
till Norges afträdande, men Sverige för tillfället
åtnöjde sig med erhållandet af Trondhjems stift och
förbehöll sig det öfriga af Norge först sedan Danmark
fått fullt motsvarande skadeersättning; att Danmark
egde valet fritt mellan mottagandet eller afståendet
af dessa skadeersättningar, i hvilka senare fall det
vore möjligt att Sverige förbehölle dem åt sig och
uppgåfve sina anspråk på den öfriga delen af Norge,
samt att Danmark skulle låta 25 till 30 tusen man
af sina trupper förena sig med kronprinsens här,
i hvilket fall England erbjöd sig återställa alla
Danmark fråntagna ultramarinska besittningar, med
undantag af Helgoland.

Ingendera af dessa underhandlingar hade någon
framgång. Deremot infann sig förre österrikiske
ministern i Stockholm grefve Neipperg den 7 Juni
i Stralsund, och kronprinsen fick tillfälle att för
honom förklara anledningen, hvarför han tills vidare
måste stanna vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:41:26 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/10/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free