Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norges förening med Sverige, 1814
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter flera öfverläggningar med Tank och Hount, som
visat sig villige att befordra Norges förening med
Sverige, uppgjordes i Fredrikshall ett förslag till
den förändrade grundlag, som skulle till storthinget
inlemnas, hvilket förslag blef af kronprinsen
gilladt. Det upptog de flesta stadganden i grundlagen
af den 17 Maj, med de tillägg och förändringar, som
blifvit nödvändiga i följd af föreningen och som
hufvudsakligen afsågo ordnandet af den gemensamma
styrelsen och af båda rikenas förhållande till
främmande makter.
Den 4 Oktober afreste de svenske kommissarierne
till Christiania och erhöllo vid afresan en särskild
instruktion, i hvilken såsom allmän regel gälde att,
i fall de funno omständigheterna sådant fordra,
egde de göra eftergifter, så långt Sveriges väl
och heder samt andan af föreningen det medgaf. Den
13 Oktober infördes kommissarierne i storthinget
och öfverlemnade två exemplar af det nyssnämnda
i Fredrikshall uppgjorda grundlagsförslaget, dock
under uttrycklig förklaring, att all öfverläggning
derom gemensamt med storthinget berodde på dettas
erkännande af båda rikenas förening under en konung
och under garantien af ömsesidiga lagar.
Efter många öfverläggningar, och sedan kommissarierne
hotat, att stilleståndet skulle uppsägas, om ej
rikenas förening beslöts inom den 20 Oktober,
blef denna dag ändtligen af storthinget, med 72
röster mot 5, beslutadt, att Norge skulle såsom
ett sjelfständigt rike förenas med Sverige under en
konung, men med bibehållandet af sin grundlag, med
de i anseende till föreningen med Sverige nödvändiga
förändringar, samt att, så snart dessa förändringar
blifvit af storthinget beslutade, skulle detta
högtidligen erkänna Sveriges konung Carl XIII för
Norges konstitutionele konung.
Sedermera gjordes likväl inom storthinget så många
försök till inskränkningar i konungamakten utöfver
hvad Eidsvolds-grundlagen innefattade och så många
svårigheter i afseende å de tillägg och förändringar,
som skulle i denna grundlag införas, att kronprinsen
förlorade tålamodet, befalte de under återtåg till
Sverige stadda trupperna göra halt samt skref den
26 Oktober till kommissarierne, att om man icke kom
till ett snart slut, skulle han sätta sig i rörelse,
hvilken hotelse i ännu kraftigare ordalag upprepades
i en ny skrifvelse af den 27.
Kommissarierne dröjde ej att låta storthingets
ledamöter få kännedom om de kraftiga mått och steg
kronprinsen beslutat vidtaga, i fall man ej kom
till ett snart slut, och framför allt i händelse
Carl XIII icke med det snaraste blefve erkänd
för Norges konung samt den i Sverige gällande
arfföljds-ordning äfven i Norge antagen. Denna,
sådan den blifvit den 26 September 1810 faststäld,
blef ock af norska storthinget enhälligt antagen den
27 Oktober. Sedermera tvistades i synnerhet dels om
lydelsen af de stadganden i grundlagen, som rörde
konungens befäl öfver norska krigsmakten och rättighet
att använda densamma, hvilken man i möjligaste mån
sökte inskränka, samt konungens rätt att förklara
krig och sluta fred, hvilka stadganden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
