- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tionde bandet. Carl XIII. Carl XIV Johan /
148

(1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norges förening med Sverige, 1814 - Riksdagen 1815

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Från ungdomen vand att erkänna grundsatsen af
folkets rätt att sjelfva bestämma sina öden, måste
ock Carl Johan äfven erkänna, att om än Danmark genom
fördraget i Kiel frånträdt sina anspråk på Norge,
kunde dock norrmännen härigenom ej förmenas att
sjelfve besluta i en fråga, som så nära rörde deras
väl. Sveriges rätt till Norge var i sjelfva verket
ingen annan än styrkans, detta insåg Carl Johan och
ville derför gifva det en annan rätt till förening — den
af norrmännens egen fördel, som skulle bestämma
deras beslut att sjelfmant ingå deri. Onekligen var
ock föreningen, sådan den slutligen kom till stånd,
ojemförligt mera till Norges än till Sveriges fördel,
ehuru sådant visst icke för tillfället i Norge
erkändes.

Riksdagen 1815.



Genom föreningen med Norge var det mål hunnet,
till hvilket Sveriges utrikes politik sträfvat allt
sedan statshvälfningen 1809. Freden var återstäld och
inga ytterligare förvecklingar med främmande makter
tycktes hota riket. Sverige hade åter tagit en ärofull
del i de europeiska angelägenheterna och för första
gången efter mer än halftannat sekels förlopp åter
slutat ett krig med vinst för riket. Hänförelsen
var också allmän och tidpunkten för en riksdags
utlysande således ganska lämplig. Man hade ock
flera anledningar härtill — i främsta rummet de nya
förhållanden, som uppstått genom föreningen med Norge
och deraf påkallade grundlagsändringar, i sammanhang
med hvilka den blifvande föreningsakten sedermera
skulle fastställas; vidare åtskilliga vigtiga frågor
rörande penningeväsendet, reglerandet af riksstaten,
af krigskostnaderna, af den utländska skulden, frågan
om Göta kanal m. m.

Riksdagskallelsen utfärdades den 13 December 1814,
och den 27 Februari 1815 samlades ständerna
i Stockholm. Till landtmarskalk förordnades
öfverståthållaren grefve Carl Mörner, talman
för presteståndet var den nu snart sjuttioårige
erkebiskopen Jakob Axelsson Lindblom, för
borgareståndet direktören Hans Niklas Schwan, som
redan vid 1809 och 1812 årens riksdagar haft samma
förtroende, samt för bondeståndet Lars Olsson från
Bohus län, hvilken äfven under de tre föregående
riksdagarna varit detta stånds talman.

Konungens första meddelande till ständerna vid
riksdagens öppnande den 6 Mars, i hvilket han
omnämnde de stora och vigtiga åtgärder, som under
kronprinsens ledning blifvit i rikets yttre och
inre angelägenheter vidtagna sedan ständernas sista
sammanvaro 1812, föranledde dessa att den 7 Mars
enhälligt besluta en tacksägelse-adress till både
konungen och kronprinsen. En stor deputation, i
hvilken alla ville deltaga, infann sig å slottet,
der landtmarskalken uppläste den beslutade
tacksägelse-adressen, som uttryckte svenska folkets
glädje öfver »de minnesvärda och välgörande händelser,
som af konungen och kronprinsen blifvit förberedda
och fullkomnade», och hvari

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:41:26 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/10/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free