Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutet af Carl XIII:s regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någon del i kriget inom Frankrike. Dessa
angelägenheter blefvo dock ordnade på ett för
svenska regeringen tillfredsställande sätt, men
den tilltänkta förbindelsen mellan prins Oscar
och prinsessan Alexandrine mötte från preussiska
hofvets sida sådana svårigheter, att Carl Johan i
harmen deröfver lät, under ett samtal med preussiske
härvarande ministern von Tarrach, undfalla sig
åtskilliga för preussarne föga smickrande uttalanden
om sitt ingripande i Preussens öden 1813, samt lät
förstå, att det varit hans anordningar och omsorger,
hvilka Berlin haft att tacka för sin räddning och
preussiska monarkien för de framgångar den sedermera
vunnit. Dessa yttranden, inberättade till Fredrik
Wilhelm, sannolikt med åtskilliga tillsatser från
andra håll, väckte hos honom en liflig förtrytelse,
och han förklarade nu, att »Preussen icke fallit så
djupt, att det behöfde upplyfta sig genom en
familjeförbindelse med Sveriges nya dynasti»; hvarefter det
icke dröjde länge, innan giftermålsunderhandlingarna
blefvo fullkomligt afbrutna. Sedermera ankom, under
hösten 1818, hertigen af Mecklenburg-Schwerin med
sin son, arfprinsen Paul, till Berlin. Den unge
prinsen och prinsessan Alexandrine fattade snart
tycke för hvarandra och blefvo inom kort formligt
förlofvade, hvarefter preussiska statsrådet Jordan
fick befallning att i ett enskildt bref till general
Camps, som å svenska hofvets vägnar ledt den nu
afbrutna underhandlingen, gifva tillkänna, att konung
Fredrik Wilhelm, som funnit prins Paul af Mecklenburg
vara en passande gemål åt sin dotter och ej ville
lägga något hinder i vägen för hennes hjertas val,
dervid erfarit »det enda obehaget att nödgas uppgifva
den förbindelse med det svenska konungahuset, som
varit i fråga».
Med England var Sverige alltsedan fördraget i
Stockholm den 3 Mars 1813 nära förbundet. Detta
förbund afsåg, å Englands sida, att vinna en
ny bundsförvandt mot Napoleon, och engelska
regeringen motsatte sig derföre hvarje steg, som
förhindrade Sverige att taga verksam del i kriget
mot honom. Kronprinsens företag att efter slaget
vid Leipzig med större delen af nordarmén tåga till
Holstein, för att aftvinga Danmark Norges afträdande,
blef således högeligen ogilladt i England, och dess
statssekreterare för utrikes ärendena lord Castlereagh
befalte i Januari 1814 engelske ministern vid svenska
hofvet Thornton indraga de engelska subsidierna och
låta Wallmodens i engelsk sold varande kår genast
aftåga mot Rhen, så framt icke kronprinsen omedelbart
med nordarmén åter öfvergick Elbe, för att deltaga
i de allierades operationer inom Holland. Denna
depesch ankom till Kiel, innan fredsfördraget
mellan Sverige och Danmark var undertecknadt, och
Wetterstedt, hvilken Thornton besökte midt i natten
för att gifva honom del deraf, befarade, att, om
danske underhandlarne fingo kunskap derom, kunde
underhandlingarna blifva afbrutna. Han lyckades
emellertid öfvertala Thornton, sedan gammalt hans
vän, att tills vidare hålla depeschen hemlig samt
förde vid underhandlingarna dagen derpå lika bestämdt
språk som förut, hvilket ock verkade till fördragets
undertecknande samma dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
