Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutet af Carl XIII:s regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lars von Engeström, statsminister för utrikesärendena sedan
1809; grefve Mathias Rosenblad, statsråd sedan 1809;
friherre Gudmund Göran Adlerbeth, statsråd sedan
1809; friherre Clas Fleming, statsråd sedan 1810;
grefve Carl Johan Adlercreutz, statsråd sedan 1810
och generaladjutant för armén sedan 1809, hvilken
befattning han bibehöll till i Januari 1815, då
den öfvertogs af generalmajoren friherre Magnus
Björnstjerna; friherre Carl Lagerbring, statsråd
sedan 1812; generalamiralen grefve Johan af Puke,
statsråd sedan 1814; friherre Gustaf af Wetterstedt,
hofkansler sedan 1809; Johan Abraham Börtzell,
statssekreterare för inrikes civil- eller, såsom
den sedermera benämdes, kammar-expeditionen, sedan
1809; Nils von Rosenstein, statssekreterare för
ecklesiastik-expeditionen sedan 1809; friherre Gustaf
Fredrik Wirsén, statssekreterare för krigsexpeditionen
sedan 1812, samt grefve Adolf Göran Mörner,
statssekreterare för finans-expeditionen sedan 1812.
Kort efter riksdagen slut inträffade åtskilliga
förändringar inom denna personal. Adlercreutz afled
redan i Augusti 1815 och fick till efterträdare
generallöjtnanten friherre Anders Fredrik
Skjöldebrand. Grefve Puke afgick ur statsrådet
före slutet af året och efterträddes af vice
amiralen friherre Olof Rudolf Cederström, äfvensom
Adlerbeth detta år begärde och erhöll afsked,
då statssekreteraren grefve Adolf Göran Mörner i
stället blef statsråd samt Hans Järta, som varit
statssekreterare för finans-ärendena sedan 1809,
men i Mars 1811 på begäran derifrån erhållit afsked
och i November 1812 blifvit landshöfding i Falun,
förordnades att tills vidare åter förestå detta
statssekreterare-embete, hvilket han dock redan
följande året åter lemnade, då kommerserådet Carl
Klintberg fick öfvertaga detsamma.
Förut hade, bland statsråden under det nya
statsskicket, grefve Hans Henrik von Essen redan 1809
åter trädt ur statsrådet, blifvit fältmarskalk 1811
och riksståthållare i Norge 1814; friherre Gustaf
Lagerbielke blifvit svensk minister i Paris 1810,
men vid återkomsten derifrån 1814 icke åter inträdt
i statsrådet; grefve Baltzar von Platen lemnat
sin statsrådsplats 1812, för att odeladt egna sig
åt inseendet öfver anläggningen af Göta kanal;
grefve Georg Adlersparre redan 1810 utbytt sitt
statsrådsämbete mot landshöfdingeplatsen i Skaraborgs
län, samt grefve Fabian Wrede, som i September 1810
blifvit statsråd, nedlagt detta embete i Oktober
1812.
De ekonomiska förhållandena hade under 1815 års
riksdag utgjort hufvudföremålet för oppositionens
ytranden och utgjorde efteråt hufvudföremålet
äfven för regeringens bekymmer. Vi få framdeles
tillfälle att till dem återkomma, men anmärke här
endast, att kronprinsen tillsatte en stor del af sin
enskilda förmögenhet på fruktlösa försök att styra
vexelkursen. De personer, med hvilka han företrädesvis
rådgjorde i finans-frågor, voro statsrådet Mörner,
samt statssekreterarne Järta och Wirsén, af hvilka i
synnerhet den sistnämnde, som redan gifvit mångfaldiga
prof af ovanlig embetsmannaduglighet, stod högst i
hans förtroende. Dock delade hvarken han eller Järta
kronprinsens åsigter i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
