Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl XIV Johans regering. Carl Johan konung, 1818
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att Kieler-fördraget, hvari hela frågan hade
sitt upphof, aldrig blifvit i Norge erkändt. Då
Sveriges konung afslutat detta fördrag, vore det ock
Sverige, som hade förpligtelsen att fullgöra deri
stadgade vilkor. Äfven borde tagas i betraktande,
att det senast ingångna fördraget afslutats under
påtryckningen af farhågan för ett krig; men ett krig,
med derifrån oskiljaktiga kostnader, måste blifva
gemensamt för Sverige och Norge, och således borde
Sverige deltaga i de utbetalningar, genom hvilkas
medgifvande ett krig blifvit förebygdt. Man tycktes
likväl finna betänkligt att framkomma med dylika
påståenden, ty utskottsbetänkandet blef icke af
storthinget gilladt, utan ärendet återsändes till
förnyad behandling af utskottet, och ett nytt utskott
tillsattes för att undersöka, huruvida några ytterliga
upplysningar, till ledning för storthingets slutliga
afgörande, behöfde infordras.
Då kom från regeringen en ganska allvarsam anmaning
till storthinget att skyndsamt bringa denna fråga
till slut. Det norska folkets värdighet, dess
ärfda redlighet finge ej längre blottställas för
misskännande i Europas ögon, och det vore konungens
pligt att utan dröjsmål tillintetgöra en misstanke,
hvilken, om den fortfore att sprida sig, skulle
upphäfva alla handelsförhållanden och förbindelser med
öfriga delar af fastlandet. Rörande det ifrågasatta
deltagandet från svensk sida i skuldens gäldande
yttrades, att konungen och dess statsråd förklarat
ett meddelande af denna art ej kunna göras Sveriges
ständer, innan underrättelse erhållits, huruvida
storthinget å sin sida vore villigt att bidraga till
den svenska statsskuldens gäldande genom att tilldela
Norge en andel af denna skuld. Tillika och likasom
för att gifva ytterligare eftertryck åt den gjorda
anmaningen utfärdades befallning om sammandragandet
af 6,000 man svenska och norska trupper vid Ettersta
mellan Moss och Christiania. Redan i Februari samma
år hade, sedan konungen i statsrådet förklarat rikets
politiska ställning vara sådan, att åtskilliga arbeten
och anstalter till rikets försvar nödvändigt måste
vidtagas, rustningar i Sverige egt rum så väl vid
armén som vid flottan.
Storthinget företog den 29 Maj det särskilda
utskottets förnyade utlåtade, och en ganska liflig
öfverläggning följde, hvarunder i synnerhet Christian
Magnus Falsen, som eljest visst icke tillhörde det
regeringsvänliga partiet, kraftigt framhöll följderna
af en vägran från storthinget att godkänna det af
regeringen ingångna fördraget. Första följden af en
dylik vägran skulle sannolikt blifva, att England,
under hvars bemedling fördraget blifvit ingånget,
stängde sina hamnar för norska fartyg och spärrade
Norges, samt uppbringade norska fartyg hvar de
träffades och sålunda gåfve nådestöten åt den
handel Norge ännu egde qvar. Detta vore dock ännu
ej den mörkaste synpunkten, ur hvilken frågan kunde
betraktas. De förbundna makterna kunde, då de erforo,
att Norge vägrat skuldens betalning, för konungen
förklara, att han nu borde göra Kieler-fördragets
6:te artikel gällande i hela dess omfång, för att
tvinga Norge att uppfylla de förpligtelser,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
