Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1817, 1818
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Några vigtigare frågor berördes emellertid ännu
icke af denna opposition; men väl visade det sig
tydligt nog, att bondeståndet började frigöra sig
från det förmynderskap, den af regeringen tillsatte
sekreteraren vanligen under riksdagarna utöfvat.
Oppositionens framsteg röjde sig för öfrigt genom ett
icke obetydligt antal anmärkningar mot konungens
rådgifvare. Under de båda första riksdagarne efter
den nya statsförfattningens antagande hade ingen
enda sådan anmärkning blifvit framstäld. Vid
1815 års riksmöte skedde det af friherre
C. L. Staël von Holstein mot statssekreterarne
för finans-ärendena Wirsén och Mörner; men denna
till konstitutions-utskottet remitterade anmärkning
blef der tillbakavisad, och utskottet anmälde endast
några missförhållanden af mindre väsentlig art. Nu
åter framstäldes anmärkningar dels af särskilda
riksdagsmän inom stånden, dels af statsutskottet och
dels af konstitutionsutskottet, efter granskningen af
statsutskottets protokoll. Dessa anmärkningar fingo
dock af åtskilliga anledningar förfalla, utom en,
hvilken föranledde det första åtal inför riksrätt,
som i Sverige egt rum.
Den 2 Mars anmälde friherre C. H. Anckarsvärd en
anmärkning mot konungens rådgifvare i kommandomål,
amiralen friherre Olof Rudolf Cederström, i
anledning af en utaf honom utfärdad instruktion för
befälhafvarne vid de kustbevaknings-expeditioner,
som år 1817 blifvit utrustade till hämmande af
handelsmissbruk och tullförsnillningar. Då denna
instruktion, som bland annat ålade dessa befälhafvare
att ute på öppna sjön bringa fartyg att stanna,
undersöka dem och efter omständigheterna försegla
luckorna eller föra fartygen till närmaste hamn,
stod i strid med 1724 års sjöreglemente, 1774 års
seglationsordning m. fl. stadgar, som föreskrefvo, att
intet fartyg finge på sin kosa upphållas, anmärktes,
att friherre Cederström föredragit instruktionen i
kommandoväg endast inför konungen, ehuru den, såsom
medförande ändring i allmän lag, bort föredragas inför
konungen i statsrådet, hvarjemte man klandrade, att
han tillstyrkt en instruktion, som i sin tillämpning
kunde leda till äfventyr, oredor och förluster för
handlande och sjöfarande, till hvilkas underrättelse
ej heller något tillkännagifvande om denna nya
förordning blifvit utfärdad.
Friherre Cederström stod denna tid i stor ynnest hos
konungen och ansågs begagna denna att utöfva ett
otillbörligt inflytande vid sidan af de ansvarige
rådgifvande. Särskildt lade man honom till last
åtskilliga åtgärder i anledning af Lindboms här ofvan
omnämnda angifvelser och det högmåls-brott å Gotland,
hvaröfver så mycket väsen gjorts, och i allmänhet
hade han icke få ovänner och afundsmän, under det,
å andra sidan, konungen och flere honom personligt
tillgifne lade sig ifrigt ut för hans gunstling.
Konstitutions-utskottet, till hvilket anmärkningen
blifvit hänvisad, beslöt genom omröstning med
slutna sedlar Cederströms ställande för riksrätt,
hvars flertal fälde honom till förlust af ett halft
års lön samt ersättningsskyldighet till dem, som
möjligen till följe af den utfärdade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
