- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tionde bandet. Carl XIII. Carl XIV Johan /
220

(1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1828-1830

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fartygens afgång skulle anses som ett förnärmande af
folkrätten och af den neutralitets-förklaring,
konungen afgifvit. Ett dylikt handlingssätt
kunde ej betraktas annorlunda än såsom en
fiendtlighet mot kejsarens bundsförvandt, konungen
af Spanien, som dermedelst berättigades att utöfva
repressalier. Konungen borde betänka följderna af
skeppens afsegling, och detta vore det sista prof af
vänskap, kejsaren egnade honom.

Schulzenheim skyndade att genom ilbud underrätta
så väl konungen, hvilken för tillfället vistades i
Christiania, som Wetterstedt om detta meddelande,
och Wetterstedt begaf sig genast till Christiania,
hvarifrån, efter allvarsamma öfverläggningar mellan
konungen och Wetterstedt, Cederström den 15 September
afsändes till Carlskrona, för att sätta örlogs-
och skärgårdsfartygen i tjenstbart skick samt till
tjenstgöring på flottan inkalla allt det befäl och
manskap, som erhållit permission till utrikes sjöfart
och ej redan afseglat.

Suchtelen infann sig den 17 September i Christiania,
men kunde till en början ej få företräde hos
konungen, emedan den depesch, Suchtelen meddelat
Schulzenheim, innehöll uttryck, som hos Carl Johan
väckt den lifligaste förtrytelse och hvilka han ej
ville utsätta sig för att få höra. Detta förklarade
Wetterstedt för Suchtelen, som försäkrade, att han
aldrig vore i stånd att säga konungen något, hvilket
för honom vore påkostande eller oangenämt, och att,
om blott skeppshandeln kunde återgå, skulle alla spår
utplånas af den olyckliga depeschen, som synbarligen
tillkommit under inflytelsen af det misshumör, man i
första ögonblicket fattat. Han önskade för öfrigt på
det högsta få tillfälle besvärja konungen att utfinna
ett medel för biläggande af denna obehagliga sak och
hoppades, att konungen deri allenast ville se prof
på hans djupa tillgifvenhet för hans person.

Konungen, hvilken Wetterstedt meddelade innehållet
af detta samtal, beslöt nu mottaga Suchtelen,
hvilket skedde på det mest vänskapliga sätt, men
utan att konungen tillät honom yttra någonting om
skeppshandeln, rörande hvilken han egde vända sig
till Wetterstedt, tilläggande: »Allt hvad vi kunna
göra, skall göras, ty mina tänkesätt för kejsaren
äro lika varaktiga som uppriktiga».

Sedan konungen sålunda upprätthållit sin värdighet
utan att visa sig oförsonlig, öfverlades med lord
Bloomfield om bästa sättet att ställa den egentliga
tvistefrågan till rätta, då Bloomfield föreslog att
man borde söka förmå de engelske köparne att begära
återgång af det ingångna köpet, hvilket Bloomfield
hoppades kunna af dem utverka genom engelska
regeringens bemedling. Härigenom skulle Sveriges
värdighet blifva mindre förnärmad och köpets återgång
kunna betraktas icke såsom en eftergift från Ryssland,
utan såsom en på Englands inrådan gjord uppoffring för
fredslugnet i norden. Förslaget fans ock af konungen
antagligt, och man skyndade nu att vidtaga sådana
åtgärder, som kunde förmå de engelske köparne att
ingå på detta förslag och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:41:26 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/10/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free