Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1828-1830
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvad de rörde dels att verkställigheten af beslutet
om fartygens försäljning blifvit anförtrodd ensamt
åt grefve Cederström, oaktadt han sjelf var en
af konungens rådgifvare, hvilket utskottet fann
föranleda en rikets ständers anmälan enligt § 107
i regeringsformen, att de statsrådets ledamöter,
som deltagit i detta beslut, måtte ur statsrådet
skiljas; dels att försäljningen egt rum utan att
förvaltningens af sjöärendena utlåtande deröfver
blifvit inhemtadt, i afseende hvarå utskottet ansåg
föredraganden och statsrådet urskuldade derigenom,
att de tillstyrkt det förvaltande verkets hörande,
men frånträdt detta i förlitande på sin i detta
ärende mera sakkunnige embetsbroder, grefve
Cederström, hvilken ensam utskottet ansåg för denna
uraktlåtenhet böra anmälas enligt nyssnämnda §
i regeringsformen att från sitt statsrådsembete
skiljas. I anledning af anmärkningarna mot politiska
missräkningar och felsteg, som skulle röjt sig
i denna handel, yttrade utskottet, att »dessa ej
kunde af utskottet upptagas, än mindre pröfvas och
allraminst fastställas. Utskottet inskränkte sig
således härvid blott till den allmänna reflexionen,
att kabinettspolitiken är en probabilitetslära,
icke en på absoluta vissheter byggd kunskap, samt
att dessutom det ej vore ens tänkbart, att någon
regering i verlden skulle underkasta sig en klart
förutsedd eller sannolikt anad våda af osämja med
främmande makter, om densamma borde för statens bästa
undvikas».
Konstitutions-utskottet hade således i denna fråga
visat långt mera undseende, än oppositionen förutsatt,
och när utskottets betänkande förekom hos adeln,
framhöllo friherre Anckarsvärd och grefve Horn
å nyo oklokheten och obetänksamheten ur politisk
synpunkt att inlåta sig i en dylik handel, utan
att på förhand göra sig förvissad, huru densamma af
andra makter skulle betraktas, och grefve Horn fann,
för sin del, att statsministern för utrikes ärendena
borde i detta fall anses såsom den mest skyldige och
den som i främsta rummet föranledt de förödmjukelser,
kostnader och skandaler, hvilka uppstått såsom följder
af den senare skeppshandeln. En liflig diskussion
uppstod, men slutade dock med att adeln den 18 Juli
1829 lade betänkandet till handlingarna, utom i de
punkter, hvilka egde sammanhang med det förväntade
decharge-betänkandet.
Hos borgare- och bondestånden hade betänkandet
förevarit redan den 9 Juni, men båda stånden hade
utan diskussion beslutat dess pröfnings uppskjutande
till dess decharge-betänkandet komme att föredragas,
och i presteståndet lades betänkandet den 16 Juni
till handlingarna utan omröstning.
Flera anledningar till anmärkningar mot konungens
rådgifvare hade dessutom blifvit anmälda, så väl
inom adeln som inom bondeståndet, och en sådan äfven
inom presteståndet, hvilka alla blifvit remitterade
till konstitutionsutskottet; men i dess den 20 Juni
afgifna decharge-betänkande förklarades, att utskottet
icke funnit skäl tillämpa § 106 i regeringsformen om
åtal inför riksrätt, och någon anledning till anmälan
enligt § 107 i samma grundlag, utom i de båda punkter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
