Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1834, 1835
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öppnandet af Göta kanal och den härigenom beredda
förbindelsen mellan de båda haf, som omgifva
Sveriges kuster, och den 6 November samma år hölls en
åminnelsefest af Gustaf Adolfs död vid Lützen samma
dag 200 år förut. I allmänhet älskade Carl Johan att
fira Sveriges stora minnen och förstod äfven att göra
det på ett sätt, som var dessa minnen värdigt.
Hvad som för öfrigt, utom de politiska frågorna, under
dessa år mest ådrog sig allmänhetens uppmärksamhet
och väckte icke ringa oro, var cholerafarsoten, som
1830 utbrutit i Ryssland och derifrån efter hand spred
sig öfver det öfriga Europa samt hotande närmade sig
äfven Sverige. Att den satt så väl regeringen som de
myndigheter, af hvilka denna i dylika ämnen hade att
inhemta råd och upplysningar, i förskräckelse, syntes
bäst af den kungliga kungörelsen den 9 Juli 1831,
hvari en mängd spärrningsåtgärder föreskrefvos,
hvilka, derest de kommit till verkställighet,
sannolikt skulle funnits ännu menligare än sjelfva
farsoten. Från alla håll gjordes ock så många
anmärkningar mot dessa föreskrifter, att de betydligt
mildrades genom kungörelsen den 12 November samma år,
och sedermera skedde för hvarje år nya ändringar i
desamma, genom kungörelserna den 17 Mars 1832, den
25 Januari 1833 och den 22 Februari 1834, af hvilka
hvar och en upphäfde den föregående. Lyckligtvis
infann sig ej choleran under denna tvekan om sättet
att mottaga den, utan utbröt i Sverige först under
loppet af året 1834, då den flerstädes härjade ganska
våldsamt; men man hade nu hunnit hemta sig från
den första förskräckelsen, och ehuru visserligen
en mängd spärrningsåtgärder egde rum, hvilka
visade sig föga hinderliga för farsotens framfart,
men voro det så mycket mera i andra afseenden,
hade man likväl nu för sjelfva sjukvården vidtagit
kraftiga och ändamålsenliga anstalter, hvilka ock
verksamt understöddes af enskildes uppoffringar och
ansträngningar, så att på det hela denna farsot var
mindre olycksbringande här än i de flesta andra
länder, samt ej åtföljdes af de folkupplopp, som
eljest flerstädes på ett så upprörande sätt betecknat
dess framfart.
Åtskilliga anledningar, och särskildt den under näst
föregående riksdag beslutade myntbestämningslagens
bringande till verkställighet, hade emellertid
föranledt regeringen att i November 1833 utfärda
kallelse till rikets ständer att den 15 Januari 1834
sammanträda i hufvudstaden till urtima riksmöte.
Till landtmarskalk utsågs generalen, öfverste
marskalken hos drottningen grefve Jakob Gustaf De la
Gardie. Talman för presteståndet var nu för tredje
gången erkebiskopen Carl von Rosenstein och ståndets
vice talman var åter biskopen i Göteborg Carl Fredrik
af Wingård. Till talman i borgareståndet förordnades
för andra gången justitieborgmästaren i Stockholm
Jonas Ullberg och till vice talman kommerserådet Olof
Wijk från Göteborg. Bondeståndets talman blef åter
Johan Olsson Longberg, dess vice talman Jon Jonsson
från Bleking och dess sekreterare häradshöfdingen
Johan Jakob Bergström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
